Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Esbern Nillesson ook hans fruntimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Så tvär bar ingen av de töser varit, som jag friat till.
Jag har fått ja med nppräckta händer, säger han.
— De har varit kärare efter att få en kliok på sig, än jag
är. Dn har aldrig menat ärligt med någon. Na vill da försöka
göra mig till narr, men kom bara inte! säger hon.
— Nej, så min själ, vill jag ej. Jag vill min liv ha dig
till min äkta hastrn ock älska dig i nöd ock last
— ock köra mig nt i köld ock frost, som ramsan låter. Jo,
jag kan den! högg hon tvärt av.
— Men hur i häcklefjäll skall jag då få dig till att begripa,
att jag frågar i all tukt ock ära, om du vill ha mig till din
äkte man, människa! säger han ock river sig i huvudet.
— Mig, som är rent skallig? frågar hon, röd som ett
droppande blod.
— Har du mist ditt bår av sorg för min skull, Marja? frågar
han kärvänligt.
— Inbilla dig bara inte det! Jag har sålt det, eller kanske
bränt upp det, för att ingen ungkarl skulle behöva söka kloka
för min skull. Jag ämnade aldrig stå brud, säger hon.
— Jag förstod ju inte bättre då. Men nu skall jag visa,
att du skall bära kyrkkronan med ära, säger han.
— På en skallig huvudknopp? småsmilar hon.
— Jag mäktar väl köpa dig en hel lösperuk. Jag har sett
en nästan lik ditt hår, den kan fås för tjugefåm riksdaler. Det
är ändå inte så galet med löst hår, som med en lös — ja du
har ju hört, vad din påse fick tjäna till härom året, viskar han
i hännes öra.
Hon böjde sig undan ock löste huvudduken. Esbern hade
nära givit hals vid den syn han såg. Men han bet över orden
ock knöt själv åter klädet kring hännes huvud igän. Hon gr&t
ock sa, att hon gjort, som hon gjort, för att se, om han bara höll
av hännes hår ock inte av hänne själv. Ock han svarade, att
det var bäst, att klädet satt på till bröllopsdagen.
Följande söndag lystes där för Esbern ock Marja, ock det
var nära efter att alla de av hans släktingar, som var i kyrkan,
skrikit till högt, när de hörde det. Efter gudstjänsten samlades
de hos klockarens. Ock där blev en ståhej, skall jag säga, som
om hela världen var kommen i en pölseände. Men Esbern
hade respekt med sig, ock Marja var inte den som blev sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
