Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - De två Sandellarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var nu Sissa-min-döds sätt att sjunga kärleksvisor hela
den sommaren.
Men så sålde klockaren sin ko, ock Sissa-min-död gav sig
hän ock blev jälppiga nnder hösten i Frälse-Jäppas gård. Dir
hade de fått inkvartering, norrbaggar tror jag, med en käften,
som för den sknll lika gärna knnde vara själva bäckamannen,
så galen var han efter att komma i vatten. Men Frälsegården
har inte så mycket vatten på egorna, så där kan hållas en
fattig anka en gång, ock Jäppa la nya bräder över brunnen,
för att inte käftenen skulle fara ner i den ock oreoa vattnet
Så nu gick det feta bestet där ock kippade efter vädret som
en halvfjällad gädda de tre första dagarna.
Den fjärde dagen ser Jäppas mora en liten bäck komma
rinnande från gästkammaren utåt sommarstugegolvet. Hon
ränner fram, slår upp kammardörren ock skymtar den galne
käftenen, där han står mittpå golvet, sådan Gud skapat honom,
ock sprutar på sig själv med brandsprutan, som hade hängt på
sommarstugeväggen. Hon slog dörren igän ock rände efter Jäppa.
Han in till norrbaggen — för karlar har då ingen skam i sig.
Där blev arkel i om vatten ock golv ock renlighet, för Jäppas
mora tålde inte för sitt liv den nya moden att skura golven
De hade råd att hålla sig med vit golvsand, sa hon alltid.
Men hur regerandes Jäppafolket än var mot sina tjänare,
så var ändå den norske käftenen dem alltför mastig, ock han
gav sig inte med det där sprutandet, förrän Jäppesan lovade,
att han skulle få plaska sig i köket, för där var tegelstensgolv
ock rännsten.
Nu blev det, som Sissa-min-död sa, attan gånger värre, för
nu blev käftenen så modig ock kokett, så att han ville ha en
av sina gemena norrbaggar in till sig i köket till att gå an
ock blöta på honom med sprutan, ock det klockan mellan tie
ock älva på dagen, när ordentliga fruntimmer sätter
middagsmaten över elden.
Det kunde vara galet nog med en karl, naken som han
kom hit till världen, men att ha två var mera, än
Sissa-min-död kunde tåla att se.
Jäppesan for upp på vinden, så snart käftenen visade sig
i köksdörren. Hon, Sissa jag menar, grät ock tjöt, att. hon
ville, liksom liten Kerstin i visan, hällre brännas på bål än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
