Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - De två Sandellarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men för att na tala om Lars Sandell, så fick han inte nte i
Tyskland nys om detta kaftensväsen. Men däremot så hände
det, att Bengt Sandell, den gifte husaren, som stod på en
annan plats i kriget, hade en kamrat, som plägade få brev från
hemorten. I den tiden hade det allt gått så långt, så att
somliga pigor själva skrev sina brev. Ock det som Bengts kamrat
nn fick, det var ifrån Källegårdens störstpiga, ock i det brevet
stod att läsa i själva sintet:
–»Till sist vill jag inte vidare nytt omtala, än att när
Sandell kommer hem, har han något att börja dagen med. Han,
som alltid varit så stolteerande, kan vara glad att få försöija
en offansersglött, om han eljes tar hänne till godo.»
Kamraten kände bara Bengt Sandell ock tänkte genast,
att hans enka hoppat i galen tnnna i denna krigens tid. Ock
så låter han Bengt förstå, att det är illa ställt med hänne.
Bengt for rakt i flint ock svor en dyr ed, att om så kriget
räckte sja år, så skulle han inte skriva en rad hem. Enkan
knnde få gå där, tils han själv kom. Så skulle han se, om det
var värt att behålla jordlappen, betungad som den nu var med
en del av den lilla kärlekssmula, som prosten tyckte var så
bra för fäderneslandet.
Under tiden går hans oskyldiga kvinna ock väntar i sitt
hederliga enkestånd på brev från mannen, ock först tror hon, att
han fallit i striden. Men klockaren förklarade för hänne, att
tyskarna inte fick lov att skjuta på vårt folk nn för tiden, ock
så inbillade hon sig, att han svultit ijäl därute.
Ja, där kunde ha varit något i detta, för tyskarna var så
oskäligt dumma, så att de kallade all skedmat för soppa, om
det så bara var vattengröt. Det är gu dagsens sanning.
Enkan var emellertid rent över sig given, ock när hon såg
Bengt Sandells civila kläder ock hans blårandiga arbetsblus,
var hon nästan inte till att styra. För de kläderna hade hon
köpt honom i dyredom, bara för han skulle tycka om hänne,
ock nu var de pängarna spillda. Ni tror väl, jag ljuger; men
det är levande sanning, att hon gav sig till att gå med Sandells
stövlar, hans sticktröja ock bluströja. Ock hade hon varit en
nymodig kvinna, hade hon säkert också slitit upp hans byxor
— tvi för den onde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
