Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - De två Sandellarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rader på bygatan, ock där var sådan ståhej, som om kungen
kommit med drottningen på nacken. Ock husarerna sjöng ock
trallade i vildan sky.
»Där rider, min liv, Sandell!» säger då hans kvinna ock
högg mig i armen, som om hon trodde, jag var en tjuv ock
ville stjäla honom. »Men var kan han ha sin hatt-tyska?»
frågade hon. Ock det kunde jag inte svara på.
Emellertid ville hon, att jag skulle följa med hänne hem,
för hon var liksom litet klämd om bröstet, sa hon, när hon
tänkte på Sandell. Han hade hälsat så kapadosiskt, när han
red förbi, tyckte hon.
Han hade inte längre till rusthållaren, än att han kunde
lemna av häst ock persedlar ock komma till sitt hem samma
kväll, så vi gick ut ock in i väntan. 1 själva solnedgången
kom han, nog så solbränd ock hurtig, in i stugan, ock i
detsamma far kvinnan honom om halsen med ett vin:
— Sandell! Sandell! Kan det inte gå tillbaka?
— Tillbaka! säger han då ock tar sina armar till sig. Jag
glömde, vad som hänt. Kan väl en Tysklandsresa gå tillbaka?
Han sa detta så svårmodigt ock satte sig så tungt nere vid
dörren. Både hans kvinna ock jag bölade, som om vi varit
piskade med ris, om jag skall tillstå det.
— Käre, välsignade Sandell, sitt då inte på det viset som en
tiggare vid dörren, utan kom upp till bordet! Vi är alla
syndare, ock kriget föder ju så mycket sorg. Glöm nu
Tysklands-resan ock sitt upp för att få en bit i livet, sa Sandellskan ock
hickade. Skall det vara en liten tår? sa hon.
— Var har du’et? frågade han, vit i synen, tvärs igenom
det bruna.
— I kistan i kammaren. Sandell, sa hon.
— I kistan? Är det — förbi? sa han ock blängde, som
om han lånt Ögonen ock skulle bära hem dem samma kväll.
Ock du skäms inte att stå ute på vägen, din maruggla!
— Skäms, jag! Är du ur stålet, karl? Tror du, att du är
hos din tyska, kanske? Hon kan vara din maruggla ock inte
jag,! Jag skulle förlåtit dig ock tagit dig till godo, men nu
skall jag gå till befälet — jag skall ta huset, jorden, dina
civila kläder, som jag gett dig ock som jag slitit upp under
tusende tårar för dig — du skall inte ha en tråd på din kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
