Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - De två Sandellarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kan da gå arm i arm med din tyska hattdam — kan du,
du! Ock 8å skrek hon ackarat, som när ett slaktkräk tar de
sista tagen, långt nere i halsen.
— Är hon till på köpet vänstersnodd i hanbjälken? Står
kistan där ate? säger han då till mig. Knnde det åtminstone
inte blivit begravet, innan jag kom hem? tyckte han.
— Begravet 1 säger jag. Vill Sandell inte ha det, kan han
slippa. Men kan en människa inte hålla sig nykter ock
anständig, ntan att det oskyldiga pomeransbrännvinet skall
begravas, så är det visst bara en usel tysk nykterhet.
— Vad donrawetter, putsa tofflor! som tysken säger, sprackar
ni om? Här måtte vara fel i rapporterna, säger han.
— Sprackan! Jo vi har allt här hemma fött sprackan på en
viss Sandel Is tyska hattdam!» hickade Sandellskan.
— Ja, vad innerst i Hellesponten rör det dig eller mig? Ock
i detsamma slår han till ett skratt, så fönster na skall rade. Det
är Lars Sandells tyska, din gamla kära —
Han tog ett språng för att lyfta upp sin kvinna, som låg i
en tåreflod på den rena bordduken, men så ryggade ban:
— Varför svek dn mig? Var det för denna historias skull
att kaptenen, eller vad han var, fick makt med dig? pustade
Sandell. Men hon lyfte upp huvudet ock tittade på honom, så
ögonen blev stora som tekoppar. Hon kände inte ett fnyk
till Sissa-min-död ock norrbaggen.
— Jag menar karlen primar! sa hon.
Men då var det nog jag som kom till att skratta, ock det
så jag tänkte jag skulle explombera. Ock när jag fick styr på
mig igän, gick jag i Sandellskans kista ock tog
brännvinsplnn-tan ock frågade, om den borde ha varit begraven, eller om
Sandell inte hade last att få sig likasom en liten kaptenBhatt
i glädjen. I den standen liknade vi alla tre jnstament en dag
när det rägnar, medan solen skiner.
Ett par söndagar efteråt gick jag en mils väg för att titta
till Sissa-min-död, som satt på socknen. Jag hade last att höra,
om hon sett rotekarlen Sandell ock hans tyska.
Jo, det hade hon. Det var ett elände i det lilla torpet.
Hatt ock sidenkappa, lergolv ock flätade risväggar uttill,
vit-limmade innantill — för Sandells torp var bara nselhet. Tyskan
såg nt, som om hon ätit upp nådåren för räven, ock allt vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
