Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Hagermanska gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det kom an på att rädda hans kvinna från hundturkens
kötttunnor. Jon tar en sats rakt på dörren ock sparkar npp den,
men är så klok, så han lägger huvudet så långt tillbaka han
kan; för han tänkte som så, att tog mästermansyxan av ett ben,
så kunde han likväl vara karl för sin hatt. Men rök huvudet
väck, bar det snart däkern i våld till hundturken med hela
kalejsen.
Dörren sprang itu, men benet höll stånd, så Jon oskadd
kom in i den ogndaktiga slaktarehålan — just som karlen med
värahornsnäsan dök ner genom en lucka på golvet.
Det var lätt att se på mor Jon, att där varit kattabalik
med hänne, för hännes ena långa, tjocka hårfläta var puts väck.
Den hade lion fått klippa av för att bli fri, liksom Josef slängde
sin mantel.
Men varken Jon eller hans mora ville någontid redigt vidgå
saken, för de lär ha fått bra med pängar, för att de inte skulle
förråda Ravnens kötthandel.
Saken kom ändå ut genom morans halvstubbade hår, som
hon aldrig ville redogöra för eller visa för någon. Ock så följde
annat efter.
Där bodde, nämligen att säga, en gammal rik ungkarlsstör
på ett litet hemman långt bäcklefjälls åt skogsmarken till. En
riktig snål bark var han, hade bara sin gamla giriga mor, som
stabbade i hushållet, ock en halvtosig dräng till jälp med det
smula jordbruket. Men där fanns en undantagskäring på den
ena husgaveln. Ock som det alltid går, ju mer undantaget
missunnas en människa ock hemmansegaren önskar livet ur
hänne, ju bättre trivs hon, ock ju äldre blir hon. Så var det
här. för Snål-Lars ock hans mor nästan grämde livet av sig
över den säd, jordpäron ock annat mer, som de skulle lemna
Björklundskan. Men hon satt rent ock blev smällfet av
undantaget.
Emellertid händer det sig inte bättre en dag, kort efter
mor Jons livsfara hos Ravnen, än att Björklundskan sitter ock
förslukar sig på en brödhumpling, så hon dör som en torsk.
Detta var nog på ett sätt en lyckträff för snålingen, men
aber-malet bestod däri, att Björklundskan hade på kontraktet att
han skulle kosta på hännes jordafferd, ock nu knekade detta
på snål barken. Då summenerar han som så: Björklundskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
