Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Hagermanska gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som visste, att i strecket över dörren hängde en redig vass
hals-huggningsyxa. När Ravn fick se någon, som var så pass fet,
att den var värd att ha, så öppnade han dörren ock bjöd en
vara så bra ock trena in. Lydde en då bjudningen, så drog
han i strecket, ock mästermansyxan for en över nacken,
huvu-det av ock kroppen ner i källaren. Ock där saltades den i
stora tunnor. Ravn skickade människokött till hundturken, skall
en veta.
Det var likväl mäst folk långt borta ifrån han kaputtade,
för de kunde inte saknas, förstår ni, vänner.
Nu var det så, så Ravn, den stygge korpen, var ungkarl,
men fasligt glad vid fruntimmer, bestet, så han lurade
hundturken på mången en fet, rödklar tös eller kvinna, som gick in
för att dricka styggens bischoff.
Min mor sa så mången en gång till Jon-Pärsa-moran, den
tid hon var enka efter sin första man, Troen Pärsson, som var
hännes dubbelsvåger — för först var han gift med hännes
syster, ock när hon var död, så gifte denna här systern sig med
Troen, ock när han vände näsan i vädret, gifte enkan sig med
hans bror, ock deras ena dotter gifte sig, med kungens
samtycke, med hännes systerson, eller det var sonen som gifte sig
med brorsdottern, det är sak samma. Men var i världen var
jag nu? Jo, hos min mor. Ja, hon sa mången en gång till
enkan: »Elna du skulle min själ aldrig gå in till den svarte
Ravnen, för där händer en mallör till sistingens», sa hon. För
hon kände sådana härrars fundamenter, alldenstund hon hade
tjänat hos stadsborgmästaren. Men enkan slog knix på nacken
ock mente tro på, att hon inte var rädd för en sådan liten syrk
som Ravnen. Han skulle nog låta bli att salta ned hänne.
Under tiden gifter hon sig med Jon, ock när hon nästa
gång kommer till stan, har hon förstås mannen med sig.
Men under det han är med en bekant på värdshuset, går hon
in genom den där mästermansdörren.
Antingen nu Ravn fått stränga bud från hundturken att
skicka en sändning, eller han inte visste; vem som kom in, kan
ingen utfundera; men visst ock säkert är, att där blev ett
förförde ligt spänn där inne, just som Jon själv tren in i boden.
Han, som många andra, kände till Hagermanska gården ock
vad där utskeppades. Men han var inte rädd för illa vid, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
