Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Fru Nödvändigs pälskappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde Lena Franks man, som varit garvare, långt innan han
fick fatt i hänne.
I samma veva som jag fick mitt hundleberi, försvinner
med ens alla Birkebjära kattor, de tama i all synnerhet, ock
där var sorg efter dem i vart has, också hos prästens, för vår
friderinna hade två kattor, som var lika kloka ock förståndiga
som hon själv.
Så snart Birkebjära frantimmer träffades i de dagarna, var
det intet annat än: »Har du sett min katt? Min katt har blivit
borta.» Ock hit om bär bara kattor, jämmer ock gnäll.
Men en dag, det var i början av mars, skulle vi ha ett
slädparti. Ock som Lena Frank alltid räknades till
ståndspersonerna, när hon för tillfället inte hade annat att göra, så
skulle hon med på denna här galmåjan. Klockaren stod bakpå
ock körde för hänne. För att det skulle bli riktigt roligt, bytte
männerna hustrur med varandra.
Lena Frank kom klivande ut till släden i en päls, som till
print ock bit var så lik friderinnornas, att de blev blågula,
så ont som de fick i levern vid den synen.
Klockaren baksnade också ock såg ut, som om han hade
lust att flå Lena Frank, för han — kan en väl tänka — tyckte, att
det var rent konformerande mot både prästerskapet ock adeln,
att en nödvändig fru efterliknade deras högförnäma leverne.
Då han nu satte sig tillrätta på kuskbocken, så lovade han sig
själv, att hon skulle få åka, för se ban varken hade stått eller
väntade att komma i några omständigheter med hänne.
Tre gånger la han Lena Frank i de värsta snödrivor ban
kunde se. Men hon aktade inte mer om det än gåsen om
vattenhoen, för hon var van vid både lik ock olik skjuts i sitt
brådstörtade ämbete. Men Qärde gången klockaren vände
me-darna i vädret på sin släde, kom Lena Frank på huvudet ner
i en djup grop, ock snön var så lös, så att hela hännes
över-rede blev osynligt, ock fötterna med tillbehör gick som
trum-stickor i luften. Då måtte jag till för att dra upp hänne, fast
min friderinna skrattade, så hon kunnat ta döden av det.
Emellertid ligger flikarna av den nye pälsen med den
ludna sidan uppåt, ock jag får där syn på bakdelen av vår
blågrå katt. Nå så, min liv ock kniv, om bon inte gudat ut
sig i baraste kattbälgar! tänker jag för mig själv, i det jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
