Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Fru Nödvändigs pälskappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stöter på klockaren ock låter honom se. Jo Lena Frank hade
visat hans rödgrå misse det föraktet att sätta hans bälg jast i
bakvåden.
Men vi teg båda ock trabelerade. med hänne, tils vi fick
upp hänne igän, så katthåren rök omkring, ock sen körde
klockaren skickligt ända fram till gästgivaregården.
Här skalle na vara balsosité, med fyra fina kakor till var
tekopp, ock dans ovanpå. Därför hängde alla frantimmerna
sina pälsar ock kappor i förstugan. Där skalle vi kaskar se
till, att ingen drog av med dem. Lena Frank hänger också sin
päls där, men med rättsidan vänd mot folk, för där var en
mänsklig skinnkant, ackurat lik friderinnornas, utanpå
kattpälsen.
Det dröjde inte länge, innan klockerskan kom ut, som hon
sa, för att ta in sina vantar, men egentligen för att dra känsel
på sin kisse. Ock när hon funnit hans jordiska lemningar
bakpå Lena Frank, drillade hon till på sin stockholmska med
de orden, att »hade hon haft ett skålpund krut, så visste hon
nog, var hon ville lagtfet.»
Ett litet bete därefter kom min friderinna ock låddes, att
hon skulle tala med mig, men börjar så att treva bland
kapporna. Jag tiger ock pekar på vår vackre murre ock hans
maka. Hon sätter näsduken för ögonen; men när hon i bast
luktat på en åderkolångsflaska, sansade hon sig ock gick in igän.
En momang därefter kommer den andra friderinnan helt
frankt ock synar pälsen ock ser i den högra sidan sin
svart-melerade kökskatt. Hon skrattar ock går. Sedan kom
fruntimmerna, två ock två, ock sökte efter sina försvunna missar.
Ja, hade inte Lena Frank varit så nödtorftig för Birkebjära,
som hon var, så hade väl själva bäljarps råttkatt tagit hänne
med hull ock hår.
Som det nu var, ville ingen av fruntimmerna säga något,
så arga de än blev.
Men som det led längre utåt natten, kom prästen, min
husbonde, ut ock viskade mig något i örat ock gav mig två kronor.
Vad jag skulle göra? A, just ingenting. Men det bände
sig, att när hela sällskapet skulle till att spisa aftonsupé ock
där var skäligen tyst i huset, började först en katt att jama.
ute i förstugan; så hördes det, som om två skrek; sedan blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
