Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Hur jag gav en släng åt själve greven, när jag var på Hanaskog efter två fot kalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Från vårt Truedstorp? säger den andre ock tittar p&
kalkpåsen.
— öevesen varit, som tysken säger. Men nu är det mitt,
mäler jag. Eljes är det samma Truedstorp, där pästen för
många år sen tog allt folket atom två käringar. De bröt sig
igenom vakten, som bärrgården ock byamännen satt för att
hindra de sjnka från att få jälp. Jag var kram i levern,
förstås, på de två härrarna från Hanaskog.
— Slingra inte, karl! Vad har da i säcken? röt den ene.
— Två fot kalk från Hanaskog, svarar jag ock filar av en
skiva kavring.
— Da bar väl så tasan häller! Här får ingen katt kalk,
atan han har lapp från kontoret, väsnas den, som jag nu knnde
ta för spektor.
— Jag är varken katt eller hund, men lapp från kontoret
fick jag ändå, sa jag.
De två härrarna baksnade till, ock så förtäljde jag om
hela min färd, från det jag talat med min Parnla om den
dåliga väggen, tils nyss när jag fick två fot kalk på Hanaskog.
Men ingen vidare historia följde då med, för i momangen bar
det inte till.
— Hur såg han ut, som gav dig lappen? frågar då
spek-’loren hövligt.
— A, som folket är mäst. Tänker, det var härrgårdens
ryktare, mäler jag i min oskyldiga enfaldighet, förstås.
— Ryktare! Det har min liv varit själve greven! säger
den andre.
Han var nog gårdsbokhållare, ock det väste i halsen på
bonom som på en halvkvald gåse, bara som han flinade ock
daskade sig med nävarna på knäna.
Den audre bet sig i skägget ock bjöd mig köra fram till
havrestacken med hästen ock själv följa med in på kontoret ock
få nytt kvitto på min betalning för två fot kalk från Hanaskog.
Jag begrep nog scbäsen. De ville ha mig in igän till
greven för att göra mig haj. Men jag hade ju ingenting att krusa
honom för, eftersom mitt Truedstorp inte hör till härrgården.
Därför gick jag med dem.
Den som jag skällt för ryktare, satt immerfort på kontoretr
ock där gick likasom ett smil över honom, när vi tren in ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
