Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Hur jag gav en släng åt själve greven, när jag var på Hanaskog efter två fot kalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aha, han är prästson, ock spektoren vill ta mig ock slå
till honom med, deviderade jag for mig själv, men jag såg
nock så enfaldig nt, som gnss Kerstna med vångaledet om
halsen.
— A, säger jag då, om en också inte är småländing, kan en
göra prästerna rättvisa för att vara påhållna människor, ock
jag har hört förtäljas om en präst, som la sig stor vinning om
att få gräset på kyrkogården till vinterfoder — för sin boskap
förstås. Men bredvid kyrkan bodde där en torpare, som i denua
här tetelogien tänkte så till vida detsamma som prästen, att
ban ville ha gräset till grönfoder åt sin häst. Så tog torparen
ock band en påse under svansen på kraken, innan han om
nätterna släpptes in bland de döde. Prästen såg nog, att
gräset blev avbetat, men kunde inte för sitt liv begripa, vad det
var för ett djur, som höll så bårt på renligbeten, att inte det
minsta fnyk syntes efter det. Prästen blev så konsternerad av
detta, att han fick inte en blund i ögonen — nattetid vill säga
— utan fattade beslutet att själv gå vakt på kyrkogården. Redan
första natten bar det så till, att Öket lagt sig mittpå gången,
där prästen gick fram, ock så stod han på huvudet över
kraken, fick tag i påsen ock behöll den som ett vittnesbörd emot
torparen.
Så kallade han torparen till förhör. Genast, utan att säga
ett ord, höll prästen fram påsen med bästapärorna. Då slog
mannen ihop sina nävar ock sa: >Nej kors. så tavarlig vår
präst är, som tar öken till jälp för att fylla prästsäcken! Det
kan en säga, att detta har varit i påse, innan det kom i
säck.»
Nu var det spektorn som hade roligast. Men greven ville
nock liksom mäkla fred emellan härrarna, för han sa så rappt:
— Var ligger enkannerligen ditt Truedstorp? ock så fick
jag tillfälle att också ge honom in för loppor.
— Har härr kontoristen aldrig varit där? Det är eljes inte
så farligt att fara dit sommartiden. Men eljes så hände det en
vinter, att när greven på Hanaskog red dit för att syna torpet,
som i den tiden lydde under godset, så frös den höge härren
näsan av sig ock blev så galen i hättan över denna mallören, att
han sålde torpet. Vadan det egentligen är en grevenäsa som
Parnla ock jag kan tacka för att vi inte är hovabönder–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
