Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Fastlagsriset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade kläderna på. Ock när ban äntligen kommer lös från
faänne ock vill ut, står han på huvudet igän i lutfiskbaljan.
Han upp igän ock ner i drängkammaren för att som lian
lovat, väcka de andra drängarna vid hanegäl let ock skicka dem
in för att risa pigorna. För själv höll han sig eljes för fin till
att vara med på den leken. Han bara band fastlagsrisen. Nu
kunde kamraterna gärna få ett eller två lutbad, så skulle de
akta sig för att pika honom med de han fått, ifall den saken
blev känd.
Men Ingrid snokade snart upp mig. Hon unnade Karna en
väckelse, när hon kunde sova i allt detta stör, ock så banade
vi väg för dem, som komma skulle, ock la en liten grynsäck i
den tomma sängen. Så gömde vi oss i bakstugan, där vi kunde
höra allt.
Snart kom de andra drängarna smygande över gården ock
in i köket ock gled mycket försiktigt fram i den mörka
kammaren — det var skumt, för fönsterna hade stängda luckor.
De valde var sin säng, ock nu följde ett basande, de två risen
riktigt ven i takt med varandra. Ock som Karna skrek för
två, så märkte den ene drängen inte, hur tyst hans offer förhöll
sig, utan han bara slog ock slog på den arma grynsäcken, ända
tils Ingrid med ett tänt ljus i handen står i dörren ock spörjer,
vad korngrynen gjort för ont, eftersom de skall späkas.
Drängarna ut, ock Karna, som fått alla sängdynorna över
huvudet, drogs fram av Ingrid. Hon inbillade hänne, att hon —
Ingrid — legat på sin plats bredvid kamraten, ända tils drängarna
skurit av repet ock burit bort baljan. Då först hade bon
sprungit upp, men reglerna förbjöd ju att väcka någon, som
togs på sängen av fastlagsriset.
Karna trodde vart enda ord, men var så arg, så att bon
svor på att någon skulle ha påskris av hänne. Hännes tanke
föll på mig, ock därför fick jag i hast satt repet för pigornas
dörr, ock lutfisken kom åter ut ur bakstugan.
Ingrid hörde mina påsksysslor, därför talade ock resonerade
hon med Karna, så hon kom inte till redig tanke, förrän bon
låg framstupa över lutfisken. Men därvid sprang träbanden på
baljan, så Karna låg liksom en strandad val ock piskade
vattnet med sina ullsockar, ock blåste ock snörvlade lut genom näsa
ock mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
