Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Thilda Hedenlund samt — å svärdsidan — akademiadjunkten
Annerstedt, magister Anders Lagerberg, studenterna A. N. Sundberg (sedermera ärkebiskop), A. J. Lyth (senare prost och riksdagsman), W. Mrechel och — Gunnar Wennerberg. Av avgjord
betydelse var, att Wennerberg nu inte bara kom in i ett musikaliskt intresserat och impulsgivande umgänge utan även själv fick
vara med om praktiskt utförande av framförallt klassisk andlig
musik, som utgjorde sällskapets väsentliga repertoar. Bl. a. exekverades Händels Messias, J osua och Samson. Ödman uppger1 ,
att utförandet av de klassiska musikverken under Josephsons inspirerande ledning och med sådana krafter lär ha uppdrivits till
fulländning och besjälats av verklig musikalisk hänförelse. »Hvem
af medlemmarna af lilla sällskapet skall glömma dessa underfulla
fredagar!» skriver Josephson i sina anteckningar och tillägger:
»Händel och Gluck, upptagen en gång i faderliga armar edra
flitiga och trogna unga vänner!» Emellertid – detta sällskap kan
icke räknas till de offentliga inslagen i Uppsalas musikliv, »det uppträdde aldrig på offentliga konserter, ej ens på mera omfattande
enskilda soireer, utan endast någon gång i små valda musikaliska
kretsar hos Geijer, hos överstinnan Silfverstolpe och några andra». 2
Måhända var det just Wennerbergs deltagande i Lilla sällskapet,
som mest effektivt bidrog till att föra honom bort från hans grubbel.
Han återvann sin själsliga balans, då han uppgick i tolkningen av
de religiösa mästerv:erken med deras upphöjt harmoniska, lyftande
och rena stämning, och hans intresse var så stort, att han blev
en av de verkliga stödjepelarna i sällskapet. Wennerbergs röst
var en kraftfull baryton, som han väl förstod att behandla och som
snart gjorde honom till en av Uppsalas mest guterade sångare.
Avskildheten från umgänge, grubblet och melankolien- allt detta
var en övergående kris: Wennerberg, originell till sätt och
utseende, intelligent och med musik i blodet, gjorde sig allt mera
bemärkt, och Ödman säger, att han redan under Lilla sällskapets
dagar var »framstående inom Upsalas musikverld».3 Samme författare nämner »såsom ett märkvärdigt bevis på hans musikaliska
utveckling redan vid denna tid, och äfven såsom en yttring af hans
1
2
3
a. a. I, sid. 28.
N. P. ÖDMAN, a. a. I, sid. 74.
a. a. I, sid. 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
