Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
humor, att han mystifierade hela sällskapet, Josephson icke undantagen, genom att lämna till inöfning några gamla motetter och annan
kyrkomusik af Astorga, hvilka också ganska riktigt inöfvades af
sällskapet och lifligt beundrades för sin klassiska skönhet, men
sedan upptäcktes vara — komponerade af honom sjelf». Av detta
inhämta vi alltså, att Wennerberg vid sina begynnande kompositionsförsök i början av 40-talet snart icke nöjde sig med blott
den enkla visan, utan även ägnade sig åt den rena kyrkostilen.
Denna tidigt utvecklade dubbelbegåvning för å ena sidan profan
musik i romantisk anda, å andra sidan andlig musik i förklassisk
och klassisk stil — dessa till synes så motsatta anlag och intressen
bli i det följande synnerligen utmärkande för Wennerbergs musikaliska fysionomi. En motett »i italiensk stil» av Wennerberg
lär1 ha framförts vid en konsert på Gustavianum 184i. Något
närmare är därom icke bekant, och kompositionen — liksom
säkerligen många andra musikaliska ungdomsförsök av Wennerberg — har ej blivit bevarad. Tillfället i fråga torde kunna räknas
som Wennerbergs offentliga debut såsom tonsättare.
Om Gunnar Wennerberg i Lilla sällskapet kom i kontakt med
åtskillig värdefull musiklitteratur närmast på det andliga området,
så gavs honom också goda tillfällen att höra och lära känna annan
musik, både offentligt och privat. Innan han ännu blivit en trägen
gäst i de musikaliska kretsarna hos Silfverstolpes, Geijers, Krremers
o. a., var det naturligtvis stadens mer eller mindre offentliga konsertliv, so~ främst kunde erbjuda honom musikaliska upplevelser
och njutningar. Det allmänna musiklivet i Uppsala under dessa
år synes ha varit ganska livaktigt. Konserter duggade tidvis nog
så tätt, antingen de gåvos i den stora Carolinasalen, å Gustavianum,
å Gillet, på teatern eller i domkyrkan. Wennerberg själv betonar
också i sin inledning till Gluntarne »den ovanliga rikedom på tillfällen att höra god musik», som gavs i Uppsala. »Aldrig tillförene
hade tilloppet af framstående förmågor i denna konst varit så
stort, som det vardt under fyrtiotalet, och har väl knappt varit det
sedan heller.» Ser man efter i de i tidningarna meddelade programmen, befinnes — i likhet med vad förut anförts — att de tyska
mästarnas namn äro de mest senterade. Dels möta naturligtvis de
1 En!. referat av Wennerbergs tal vid festbanketten å Grand Hötel den 28.
febr. 1888. Se Stockholms Dagblad 29. febr. 1888.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
