Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
delvis återgivna i S. Taubes Wennerberg-bok, och en del av
anteckningarna publicerade Wennerberg själv, i den mån de röra
sig om musik, på sin tid i Ny Tidning för Musik (n:r 14, 1853-n:r
l, 1854); det är framför allt denna serie, bärande rubriken »Några
ord om musiken i Tyskland och Italien», som i detta sammanhang
utgör ett ytterst värdefullt dokument.1 Det förefaller, som om
Wennerberg till tryckningen hade gjort en hel del retuscher och
omformuleringar, då motsvarande partier i de av S. Taube gjorda
utdragen ur originalhandskriften ofta äro rätt avvikande. I det
följande anlitar framställningen, då icke annorlunda anges, de
beträffande musik mera utförliga utdragen i Ny Tidning för Musik. 2
Om man tror, att Wennerberg, direkt kommen från ett svenskt
småstadslivs inte alltför högt kultiverade musikförhållanden,
skulle känna sig starkt imponerad av de första intryck han erhöll
av tyskt musikliv, misstar man sig helt. Det är tvärtom så, att
Wennerberg från början med ett mycket kritiskt öra lyssnar till de
utländska prestationerna. Ja, man frågar sig, om inte flera av
hans omdömen äro väl stränga och snäva. I alla händelser är det
tydligt, att Wennerberg har sina bestämda åsikter och tankar,
och att han ställer sina musikaliska fordringar ganska högt.
I Berlin, dit Wennerberg anlände i mitten av oktober, hörde han
Rossinis Barberaren men fann, att orkestern spelade utan noggrannhet och intresse, och att sångpersonalen föredrog sina partier
blott ex officio. Ett par dagar senare uttrycker han sin stora
missbelåtenhet med Bellinis Montechi e Capuleti, som befinnes
andefattig med recitation utan deklamatorisk omväxling, arior
utan melodi, bravurstycken utan effekt och »understundom ett
samfällt hojtande, som jag har svårt för att benämna kören>. Om
solisterna har resenären här vänligare omdömen. Vid en föreställning av Spontinis Olympia saknade Wennerberg »det <ler Sergels
’tusan djefla’, så nödvändigt för ett konstverk». Den 28. oktober
hörde Wennerberg Kärleksdrycken men tyckte, att Nemorinos
parti av Mantius återgavs högst olyckligt, likaså Dulcamaras av
en herr Bost, och fru Tuezek fann han snäll och behaglig i sin
sång men odramatisk. Än mera låter Wennerberg sin vredes
Serien sedermera omtryckt i Svensk Musiktidning, årg. 1901.
I övrigt hänvisas den intresserade läsaren till S. TAUBE’s utdrag, a. a. Il,
sid. 3-166.
1
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
