Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digkomponerade oratoriet blev sålunda till en märkesdag i tonsättarens levnad: det var hans verkliga debut inför offentligheten i egenskap av oratoriekomponist. En särskilt festlig prägel
erhöll för Wennerberg denna dag genom den bankett, som Musikföreningen höll efter konserten på Grand h6tel, och till vilken
tonsättaren var inbjuden som hedersgäst. 300 personer, dels medverkande, dels »musikvännen>, voro närvarande. Wennerberg höll
därvid ett tal. Han talade om hur han redan vid unga år börjat
komponera, dock utan studier, hur han senare sökte skaffa sig de
nödiga förkunskaperna i Albrechtsbergers och andras lärda verk,
som dock voro honom för djupgående, och hur efter bekantskapen med Bach och Hände! hans håg för den andliga tonkonsten
småningom växte. Wennerberg erinrade om hur han även ägnat
sig åt andra riktningar omväxlande med den kyrkliga. »’ Anch’io
sono pittore’ hade varit honom en glädjande förnimmelse, men
han vore ej blind för att andra möjligen kunnat bättre märka
hans svagheter. Hans största njutning af den musikaliska verksamheten hade varit de inspirationens ögonblick, som förunnats
honom.»1
Det vänliga mottagande, som kom Jesu födelse till del, sporrade
säkerligen Wennerberg till att äntligen lägga sista handen vid sitt
Stabat Mater. Han hade nu rätt god tid därtill, även om han
efter avgången från regeringen visst icke lämnade politiken (han
var åter iyrigt verksam i riksdagen och yttrade sig ej utan viss
bitterhet i försvars- och unionsfrågor). Det fullbordade Stabat
uppfördes av filharmoniska sällskapet första gången i Stockholm
den 28. februari 1893 under Andreas Hallen i Musikaliska Akademien. Också detta uppförande — förnyat strax därpå, den
13. mars — medförde en imponerande framgång för den åldrige
konstnären. Posttidningens kritiker2 bedömer Stabat Mater såsom ett betydelsefullt och storartat musikverk, och på andra
håll framhålles den gripande religiösa stämning, som behärskar
kompositionen. Det var ett ovationsartat bifall efteråt. »När
konserten var slut, såg man den gamle tonsättarens resliga,
af åldern oböjda gestalt skrida fram genom salen bort till
estraden och bjuda dirigenten och solisterna handen till tack.
1
2
Se Stockholms Dagblad den 29. febr. 1888.
Post- och Inrikes-Tidningar, den I. mars 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
