- Project Runeberg -  Gunnar Wennerberg som musiker /
91

(1929) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Jeanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91
in i våra dagar, gick ut på den lättfunna förklaringen, att Wennerberg efter uppsalatiden skulle utvecklats i så allvarligt, religiös
riktning, att han direkt ångrade utgivandet av Gluntarne; Wennerbergs senare skede skulle sålunda fattas närmast som en religiös
och moralisk reaktion gentemot förhärligandet av det ungdomliga
studentlivets bekymmerslöshet och uppsluppenhet. Det är emellertid nödvändigt utgå ifrån, att det profana och det religiösa draget hos Wennerberg funnits jämsides a priori. Av det föregående framgick, huru studenten Wennerberg intresserade sig för
djupgående filosofiska och religiösa spörsmål och för den andliga musiken. Wennerberg talar ju också om att på baksidan av
manuskriptet till den första juvenalsången stod en motett i sträv
och allvarlig stil och tillägger: »Gud vet, om ej alla mina följande
sånger haft något dylikt på baksidan». 1 Likaväl som det religiösa
och etiska draget var levande hos den unge studenten, likaväl levde
det friska och glada studentlynnet kvar hos den mognade, av
livets allvar uppfyllde mannen. Inte för ro skull skriver han 1859
till Josephson 2 : »Du och flera skulle kanske lätt vara öfvertalade
att tro, att år och omständigheter totalt förändrat mig; men det
är icke så. Så fort ett tillfälle erbjuder sig, som påminner om
förra tider och fordna åsigter — ja, sannerligen är jag icke samma
långa Magister som förr, samma ’grå gäst’, som ej tid försvagar.
Ware detta blott icke sagdt till min vanheder!» Detta uttalande
härrör märkligt nog jµst från en tid, då Wennerberg var som mest
påverkad av den religiösa väckelsen.
Man kan sålunda icke säga, att Wennerbergs växande intresse
för andliga frågor och andlig musik kom vare sig plötsligt eller
som ett förnekande av eller definitivt avståndstagande från tidigare
ideal. Det var här fråga om en förskjutning i hans inre liv, så att
det religiösa intresset, som dittills uppvägts av det profana, nu
kom att väga tyngst. 3 För musikern Wennerberg betydde detta,
Jfr sid. 35.
Brev från Skara den 20. nov. 1859 (i H. Josephsons ägo); återgivet av S.
TAUBE, a. a. Il, sid. 218 ff.
3 I sin docentavhandling »Försök till en parallelism mellan de religiösa kulternas och den bildande konstens historiska utveckling» — som förblev ett fragment av ett efter större linjer påtänkt arbete — är det i detta sammanhang
intressant att finna, hur Wennerberg tagit som sin uppgift att bevisa ej endast, att konsten har sitt ursprung i religionen utan att den levat och även
1

2


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wennerberg/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free