Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
honom giva hans andliga tonverk. Om vi vid bedömandet av
Wennerberg såsom musiker äro benägna att tillmäta den religiösa
känslan betydelse av verkligt centralt personlighetsdrag hos honom,
så sker detta icke blott med hänsyn till den helt dominerande
ställning andliga tonformer intaga i hans produktion från och med
inträdet av den mogna mannaåldern utan ock på grund av den
trots inte alltför utförliga uttalanden deciderade och markanta
musikåskådning, som Wennerberg hyser. Därmed kommer man
också in på ett skärskådande av hans allmänna ställning i det
musikhistoriska sammanhanget.
Gunnar Wennerbergs aktiva verksamhet såsom musiker omspänner mer än sex decennier, och han fick under sin 84-åriga
levnad bevittna hela den romantiska strömningens oerhörda uppblomstring, dess höjdpunkt med Richard Wagner och dess övergående i impressionistisk riktning. Hela den fängslande utvecklingskurva, tonkonsten under 1800-talet genomgår, var sålunda
samtidig med Wennerbergs utveckling som tonsättare. Wennerberg
var född i den uppspirande romantikens tid, och han var icke gammal, då han i Uppsala eller redan tidigare lärde känna fläktarna
av den musikaliska romantikens nya atmosfär. De slogo emot
honom dels i form av välljudsmättad italiensk bel canto — beundran
för Rossini, Donizetti, Bellini m. fl. låg i luften — dels i fransk
musik i lätt, melodiös stil — Auber! — dels i en innerlig tysk
lyrik, präglad av nya, mera skiftande klanger och färgvalörer.
Det var under desså år — då vid sidan av de klassiska mästarna
den yngre generationens romantiska strävanden vunno allt rikare
terräng — som Wennerberg småningom utvecklade sin musikaliska
fysionomi, och naturligtvis måste han, såsom ett barn av sin tid,
framträda som romantiker. Wennerberg befann sig också rent
psykologiskt sett på det ungdomligt svärmiska och känsliga stadiet,
och så länge student-lyriken var den dominerande faktorn i hans
konstnärliga genius, måste han med naturnödvändighet framstå
som den romantiske tonsättare han är i speciellt Gluntarne,
serenaderna och solosångerna.
Som redan antytts, var Wennerberg med sin säreget sammansatta personlighet icke predisponerad för en intensivare utveckling
i romantisk riktning. Hela hans temperament var också i grunden mera ljust än dunkelt, och endast under de tidigare stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
