Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Upplands nations sångkör, då denne som student hade uppdraget
att vara dess anförare.1
*
Vid undersökningen av solosångerna har en del viktiga stilkännetecken såväl av speciell art som av hos Wennerberg mera
genomgående karaktär iakttagits, och då duetterna knappast erbjuda
något väsentligt nytt utöver solosångerna, kan granskningen av
dessa ske i mera kortfattad form.
Även Wennerbergs duetter äro ojämna i värde. Som helhetsomdöme måste emellertid sägas, att Wennerberg i regel visar
sig äga gott sinne för en vokalt tacksam behandling av de båda
sångstämmorna. Sättet att förena dessa betingas dels av simultant
sammanförande, dels av dialogisk princip. Den sistnämnda
dominerar t. ex. i Gondolieren, vars melodik för övrigt prydes av
melismer i sydländsk anda, och där de båda rösterna först mot
slutet föras samman. Vid dialogiserandet infaller vanligen den
andra stämman med samma motiv, som intonerats av den första
(Gondolieren, Marketenterskorna m. fl.), om ock melodien därvid
lätt varieras, såsom i Du är min, där sopranen i ett slags omvändning upptar barytonens melodi, varpå stämmorna förenas. Utan
några som helst förändringar sker »imitationen» i Tidt er jeg glad,
där basen ensam upprepar altens 20 takter långa melodi, som därpå
en tredje gång repeteras, då stämmorna gå ihop. Vid dialogiserandet kan W ennerherg även skriva i en utpräglad konversationsstil, så i den skälmska duetten Flickorna. En aning dramatisk
fläkt ger också här liv åt situationen, men än mer är detta fallet
med den i texten patetiskt brinnande kärleksscenen ur Cid, vilken
torde vara en av de svårare duetterna.
Ett undantag från de övriga duetterna med avseende på sångstämmornas förknippande utgör Cordax damnatarum så till vida,
som i denna komposition alls icke förekommer någon dialog; sopranen och alten sjunga hela tiden samtidigt, här råder sålunda helt
det simultana sammanförandets princip från början till slut. Härvidlag är i allmänhet beträffande duetterna att framhålla, att man
sällan lägger märke till något verkligt kontrapunktiskt sätt att leda
ihop stämmorna. Den kontrapunktiska ansatsen framträder mera vid
1
c.
R.
NYBLOM,
a. a., ibid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:49 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/wennerberg/0139.html
