Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
de dialogiserande ställena, där mer eller mindre korta imitationsbildningar kunna uppstå, t. ex. i Båtfärd. Men annars lägger
Wennerberg mindre vikt vid stämmornas individuellt melodiska
och rytmiska markering än vid ett smältande harmoniskt välljud.
Här framträder i klar belysning det drag hos Wennerberg, som, i
viss motsättning till det strängt klassicerande draget, återspeglas i
sinnet för tjusande vokalt välljud. Påtaglig är förkärleken för smältande parallella ters- och sextintervaller.
En del av duetterna skiljer sig från de övriga genom en bredare
anlagd form. Det är överhuvudtaget anmärkningsvärt, att Wennerberg i duetterna oftare använder en sammansatt form med tematiska kontraster än i solosångerna, något som delvis betingas av det
mera dramatiserande grepp, som duett-typen inbjuder till. Medan
största delen solosånger hörde till den strofiskt komponerade typen,
är icke en enda av duetterna strofisk. — Den bredast anlagda av
samtliga duetter är Hafsjungfrun, bestående av trenne olika, längre
delar i resp. d-moll 6/8 och D-dur 12/8, förknippade genom några
förmedlande takter. Den längsta tryckta duetten är Flickorna.
Den har först ett längre avsnitt i Ass-dur 6/8 (allegro), därpå en
ny del i samma tonart, 4/4 (appassionato), varefter ett recitativo
eon brio förmedlar övergången till slutdelen 3/4 (Vivace). Här
följa alltså idel nya avsnitt på varandra: A-B-recit.-C. En dylik
uppbyggnadsprincip återfinnes i Wennerbergs manskörer; i andra
längre du~tter, Gondolieren, Sotarne, Båtfärd och I den djupa
midnattsstund, återkomma efter den avvikande mellandelen begynnelsemelodien eller -motiven. En helt egenartad byggnad uppvisar Cordax damnatarum. Denna duett inledes med ett förspel
på ej mindre än 20 takter, och detta förspel är så till vida originellt
nog, som det alltigenom är ett envist upprepande av samma
harmoni, c-ess-fiss-a, ur vilken framväxer den återkommande
"1· ).
"1· Därpå börjar
rytmiska figuren: ).
själva duetten i ett slags valstakt. Först komma tre perioder på
resp. åtta takter, vardera tagna i repris och alla olika varandra;
därefter ett nytt parti (agitato), bestående av två perioder, vilket
avlöses av den första »vals»-perioden, varpå motiven från förspelet
återvända; i anknytning därtill sker avslutningen, där »vrenos»
sjunges i breda halvnoter. — De återstående kortare duetterna äga
ingenting i formellt avseende anmärkningsvärt.
I .r3 J
I i1 J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
