Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
ningen g1v1t en förteckning på Gluntarne i deras kronologiska
ordning med avseende på tillkomsten. Denna förteckning kan ej
tillmätas större exakthet, men torde dock få anses såsom på vissa
undantag när riktig. Någon ledning för bestämmandet av tillkomsttiden har man icke i de nu bevarade manuskripten, vilka
samtliga äro odaterade.
Den äldsta gluntsången är utan tvivel Huru Gluntens svårmod
på äpplet skingras af Magisterns vårfantasier. Den var ju från
början komponerad såsom trio, ackompanjerad av violin, violoncell, klarinett och piano och torde sålunda ha tillkommit vid den
tid, då tenoren Hwasser ännu befann sig i Uppsala, m. a. o. ungefär samtidigt med De Tre. I anförda inledning placerar Wennerberg den emellertid till 1847. S. Taube1 framhåller dock: »Att
den är inspirerad och skrifven på våren kan väl ingen tvifla på»,
och författarinnan sätter den i frågan om tiden i nära sammanhang med ett brev till modern av den 20. april 1846. 2 Skulle
det av Kallstenius3 antydda förhållandet, att Hwasser redan på
hösten 1846 icke vore kvar i Uppsala vara riktigt, kan man naturligtvis på goda skäl hänföra sången i dess ursprungliga avfattning till våren 1846.
Närmast efter nämnda sång torde Wennerberg ha skrivit Glunten blir Juvenal; den användes alltid vid reception av nya bröder
i Juvenalsällskapet; det var då brukligt, att vid orden »Vivas floreas, semperque gm,1deas» »magistern» lade sin hand uppå nykomlingens huvud. Ifrågavarande glunt skrevs 1847 liksom Mötet
i Domtrappan, vilken B. Almqvist4 vill hänföra till vintern detta
år, »eftersom Flustret ej hör till de uppräknade ’infama lokalerna’,»
och Huruledes månen intresserar sig för Glunten och Magistern. Följande år, 1848, var det sista Wennerberg vistades i Uppsala.
Det var under denna av avskedets vemod präglade tid, som han
inspirerades till en hel rad gluntsånger. Wennerberg anför först
Gluntens flamma, så Harpospelet på Schylla, Nattmarschen i
St. Eriks gränd och Magisterns flamma. Den av B. Almqvist5
uttalade förmodan, att sistnämnda glunt skrivits under intrycket
av Ava Wrangels död 1848 kan ha fog för sig: den blottar säkerligen
känslor, som Wennerberg hade hyst för denna intagande kvinna,
3 a. a., sid. 96.
2 Återgivet i a. a., ibid.
a. a. I, sid. 145·
5 a. a., sid. 20-21.
’ Uppsalastudenten, sid. 19.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
