Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
efter döden, och Glunten känner sig illa berörd, men tillstår till
slut, att han är av samma tro. Denna sång framfördes blott en
gång i juvenalkretsen, ty den ansågs vara alldeles för dyster .1
Språkligt sett äro Gluntarne utomordentligt levande: dialogen
såväl som de monologiska partierna är genomförd med ovanligt
säker blick för en naturligt flytande språkbehandling. Wennerberg
har med beundransvärd ledighet inpassat en vardagligt-realistisk
samtalston i en konstnärlig-poetisk form. Magistern och Glunten prata precis, som man föreställer sig konversationen i de juvenaliska studentkretsarna, okonstlat och inte med bestigande av »den
höga koturnen». Men även vardagsprosan, ja t. o. m. studentslangen är, som Nyblom 2 framhåller, höjd till fin lyrik, när stämningen så fordrar, och språket, som under Wennerbergs penna utvecklar en mycket stor rikedom på rim, smälter särdeles väl samman med melodien.
Med sistnämnda anmärkning komma vi in på det musikaliska
elementet i Gluntarne. Med rätta har man prisat den intima överensstämmelse mellan ord och musik, som Wennerberg i dessa uppnått. Gluntarne kunna icke uppskattas på rätt sätt, om icke texten
och musiken få ömsesidigt stödja och komplettera varandra, och
det är betecknande för denna ypperliga samverkan, att den praktiskt taget i regel framgått ur en samtidigt både litterär och musikalisk ingivelse3, ehuru utarbetningen av texten i en del gluntar
torde ha föregått den musikaliska utformningen. Bland dem, som
efter verkets utgivande betonade nödvändigheten att se Gluntarne
från både litterär och musikalisk synpunkt, var J. G. Carlen, som
skrev därom i ett (numera oanträffbart) brev till Arsenius. Med
anledning därav skriver Wennerberg, som tagit del av Carlens
omdömen, i sin tur till Arsenius 4 : »Carlen säger, att Gluntarne
hvarken må ensidigt från poesiens eller musikens sida betraktas.
Detta är fullkomligt rätt. Och jag tackar hvar och en, som rättar
J.
ARSENIUS, a. a., sid. 165.
a. a. Il, sid. 225.
3 S. ALMQVIST framhåller i a. a., sid. 45: »I inventionen höll han ... båda
[musik och poesi] noga tillsammans, satte ej musik till förut färdiga verser eller
omvänt. Ån var själva urmotivet till en ’Glunt’ en tonföljd, som intresserade
till arbete, än en rolig replik, en komisk situation eller ett rytmiskt motiv.»
4 Brev den 25. maj 1850 (i Uppsala universitetsbibliotek); delvis pub!. i S.
TAUBE, a. a. I, sid. 264.
1
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
