Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
lighet att inrangera denna sång under någon bestämd formtyp;
den poetiska situationen, textinnehållet betingar formgivningen.
Musiken har sex tydligt urskiljbara delar, försedda med resp. olika
tempobeteckningar. Läsaren torde själv med lätthet kunna iakttaga den omväxlande gestaltningen genom en hastig blick på
noterna. Här skall blott framhållas den utmärkt effektfulla, plötsliga övergången från andra delen, allegretto, som slutar med Gluntens vemodstyngda fras i djupaste basregionen »ja, för mig är
glädjen död» till tredje delen, allegro molto, som medför ett plötsligt omslag i stämningen: det blir oväntat liv och fart över det hela,
då Magistern slår bort alla bekymmer och föreslår en glädjens skål.
Här har man ett stycke typisk »komisk opera» med en musik,
sprittande av gott humör och uppsluppenhet:
Allegro motto.
=~===~:lk–1-
I
l
i"
J==::ti~:==:::ti=t==~
r––f~__L____-·~–=- _.,._- ~-·–•-=i
––
–––––– –––––
Nej,
som
so
-
len gil.r
han
ny — född upp hvar
En käck och frisk marschrytm karakteriserar också samma del.
Det är de vinkande fröjderna, som ge musiken dess spänstiga svikt
och rosiga färg. Hela denna sång är ett ypperligt exempel på den
förvånansvärda ledighet, varmed Wennerberg behandlar de båda
sångstämmorna ömsom tillsammans, ömsom i växling och ömsom
solo. De äro förda med ett lätt, obesvärat grepp och sekunderas av en vid flera ställen mycket karakteristisk pianostämma
- vilken för övrigt också med utmärkt verkan användes för att
pausera, såsom vid den sista, vokalt tacksamma perioden. Innan framställningen kommer fram till de omfångsrikaste gluntarne, skall här ytterligare nämnas den genomkomponerade duetten
Nattmarschen i Sanct Eriks gränd, vars drastiska och burleska
situation erinrar om Bellman. Wennerberg formar dock ej musiken
till någon naturalistisk illustration: genom bibehållande av marschrytmen heltigenom har han givit målningen en lyckligt stiliserad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
