Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
74
karaktär. Man skulle blott kunna anmärka, att rytmen är väl
fast och koncis för att höra samman med ett par vingliga och
utfestade studenter — i synnerhet när de ligga pladask i smutsen.
Till formen är denna marsch tvådelad, men överraskande och
ovanligt är, att Wennerberg låter första delen gå i B-dur och den
andra i Ess-dur, i vilken tonart sången också slutar. Motiviskt
innehåller andra delen nytt material.
De mest sammansatta gluntduetterna äro Harpo-spelet på
Schylla, Magisterns misslyckade serenad, Examens-sexa på Eklundshof och En qväll på kyrkogården. Om alla dessa fyra gluntar
kan sägas, att de ha tydlig karaktär av hela dramatiska scener,
och de tilldraga sig också ur musikalisk synpunkt det starkaste
intresset. Formen är i dem sammansatt och brokigt växlande:
håller sig tonsättaren i de strofiska numren inom den enkla visstilen, så begagnar han sig här mera av kantatens teknik med dess
sammansättning av ariosa och recitativiska partier. Ja, det vore
icke ur vägen att betrakta de större, genomkomponerade gluntarne
såsom historiska arvtagare till den under 1700-talet vid sidan av
solokantaten blomstrande s. k. sujetkantaten — en dramatiskt
anlagd duettform.
Formen i dessa fyra gluntar betingas helt av textens växlande
situationer. I Harpospelet på Schylla urskiljas tre olika delar.
Den första (A) sträcker sig fram till »leggerem. e quasi parlandrn>
och hålles i vanlig tredelad form; därpå en ny del (B), som är mera
brokig med växlande motiv och tempi. Tredje delen (C) är den
längsta och kommer med ytterligare nya motiv, endast svagt erinrande om första delens. Något rent musikaliskt sammanknytande
element förfinnes icke. — Magisterns misslyckade serenad är
likaledes potpourriartad, sammansatt av andante affettuoso, allegro
ma non troppo, andante affettuoso, allegro ma non troppo och
presto (efterspel). Det är sålunda fem delar, av vilka dock den tredje
har samma motiv som den första, den fjärde samma som senare
hälften av den andra och efterspelet samma som förra hälften av
denna. — Den med hänsyn till olika tempi mest omväxlande
sången är Examens-Sexa på Eklundshof — den längsta av alla
gluntar. Det skall strax närmare talas om dess uppbyggnad; här
må blott anföras de många skilda tempobeteckningar, som möta i
densamma: allegro vivo — allegro commodo — allegro vivo -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
