Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
75
allegro commodo — larghetto cantabile — allegro vivo — un poco
mena allegro — andante pastorale — (allegro molto) — (allegro
commodo) — allegro vivo. — Kantatartad sammansättning utmärker också slutligen En qväll på kyrkogården, som omfattar fem
delar, samtliga motiviskt skiljaktiga.
I Harpospelet på Schylla öppnas ridån för det nattliga uppsalalivet på krogen Schylla. Glunten och Magistern sätta växelvis
in med uppsluppen brio, de ropa sina beställningar och mana
flickorna att sjunga. Larghettots preludierande löpningar och antydan till »Webers sista tanke» (egentl. en av C. G. Reissiger
komponerad vals) föranleda Glunten till utropet: »Nej, för Guds
skull! Inga klagovisor kära barn!» Efter några gratiösa valstakter
(»Suck-vals») kommer en intressant övergång från Ass-dur till
e-moll och vidare till f-moll, varpå följer en C-durmelodi, vars original är körrefrängen i den tyska studentvisan »~a, <;a geschmauset»:
~~F~~Wlr r O?tfH.–lrJJJiH
E- di-te, bi- bi-te, col-le-gi- a-les! postmul-ta sre-cu-la po-cu-la nul-la!
Den avklippes en smula ironiskt av ett andanterecitativ, men så
fortsätter kvintillerandet några takter, tills Magistern och Glunten
göra slag i saken: »Nej, nu är det slut». De upprepa i tempo vivace
envist var sin åttondelsfigur, medan ackompanjemanget blott
växlar mellan Ess-durs tonika och dominant — ett typiskt buffaställe för övrigt. En’ sak är av intresse: faktiskt pekar åttondelsfiguren (g-f-ess-ass-g-f) i Magisterns stämma mot en helkadens i
Ass-dur, men denna tendens motverkas så eftertryckligt som möjligt genom pianostämmans Ess-durkadenser. Först då de hållit
på att envisas uti åtta takter, kommer den eftersträvade övergången till Ass-dur genom inträdet av dess i sångstämmorna.
I Magisterns misslyckade serenad må framhållas den ironiska
anstrykning, som Wennerberg förlänat Magisterns utgjutelse — en
ironi, som framträder dels i melismerna, dels i den synkoperade
rytmen, vilka visa Magisterns ansträngning att verka en smula
spansk och smältande. Mot detta kontrastera Gluntens filbunkslugna, jämna åttondelar: flickan sover som en stock. — Vidare må
påpekas det operaartade recitativet vid replikerna »intet ljud»,
»intet ljud». Också i följande ställe ha vi för oss den oförfalskade
komiska operastilen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
