Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verk. Lindgren1 sätter emellertid inte utan skäl ifråga, om beskyllningen för dilettantism hos Wennerberg »egentligen är någon förebråelse, när det gäller en konstart, så nära förbunden med det
dilettantiskt ursprungliga och folkliga, som manskvartetten enligt
sin natur måste vara». Lindgren tillfogar: »I själfva verket ha flera
af våra bästa kvartettkompositörer varit föga fackmässigt skolade
musici, och just detta har nog i sin mån bidragit till den anda af
frisk och djärf omedelbarhet, som utmärkt våra kvartetter ...»
Beträffande det konstnärligt-musikaliska greppet må framhållas,
att detsamma väl icke kommer i dagen på ett så lysande genialiskt
sätt som it. ex. Södermans Ett bondbröllop. Wennerbergs studentkörer äro inga överlägsna mästerverk i fråga om musikalisk fantasi.
Men deras rytm och melos uppbäras av en så spontan entusiasm,
att denna väl kan uppväga vissa ojämnheter i det musikaliska
uttrycket. Detta förblir för övrigt i de wennerbergska studentkörerna i enlighet med dessas ideinnehåll och poetiska skrud rätt
ensartat: det osminkat manliga i greppet ger sällan vika för mjukare tonfall. I detta avseende skiljer sig Wennerberg markant
från lundasångarnas tonskald, Otto Lindblad, som representerade
en i viss mån motsatt huvudriktning inom vår romantiska studentsång: mot Wennerbergs fornmannakraft och hugstorhet står, som
Lindgren framhåller\ hos Lindblad det veka och blida natursinnet.
»Hvad var naturligare, än att det förra skulle koncentrera sig i den
ursvenska staden kring minnena af asadyrkan och blot, den senare
åter i det sydsvenska· lärosätet med dess blidare klimat och dess
närhet till det ’söde og blöde’ grannfolket?»
Det är här icke meningen att närmare analysera Wennerbergs
manskörer, vilket till stor del skulle medföra en upprepning av tidigare uppmärksammade stilistiska kriterier. Det må räcka med påpekande av en del betecknande drag i formellt och harmoniskt avseende. — Det finns körer, som i formavseende förete den enklaste
typ. En sådan är »Om alla strängar»: här är det fråga om en enda
fyrtaktsperiod, som repeteras fyra gånger, därav tre gånger unisont
i antifonisk växling mellan basar och tenorer. För att exemplifiera
de enklaste körerna vad formen angår, skola här också nämnas
den strofiskt komponerade Kung Oscars valspråk, vidare »Framåt,
framåt på ljusets bana», Trum-Marsch, »Hur länge skall i Norden»,
1
Ny Illustrerad Tidning, 1897, sid. 347.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
