Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Herre, hör min bön», går Wennerberg så långt, att han — frånsett den allra sista takten — gestaltar hela det förvisso korta körpartiet unisont.
Ur harmonisk synpunkt erbjuda psalmerna icke någon större
rikedom på intressanta detaljer. Det är nog så betecknande för
den harmoniska stilens flärdlöshet, att tonsättaren ofta nöjer sig
med den gängse rörelsen från tonika till dominant och vice versa
med mycket sparsamma utvikningar. Emellertid saknas icke ställen, som påkalla uppmärksamhet, om också de klangliga medlen
hålla sig inom gränsen för det enkla och okomplicerade. I n:r 3,
»Herre, vår Herre» kan påpekas den plötsliga färgschatteringen
genom växling från E-dur till e-moll, tolkande textens reflexion
över Guds namns härlighet och människans litenhet; denna
klangmotsättning går igen också i fortsättningen av psalmen. Vid enstaka partier kan modulationsföljden bliva relativt avvikande
från grundtonaliteten, så i n:r 10, »Görer portarna höga», vid textens
»Det är Herran stark», särskilt då frasen upprepas av kören. Den
ledande linjen utgöres av den kromatiskt nedåtstigande basen.
Ett visst intresse erbjuder n:r 32, »Då Israel ut ur Egypten drog».
Dess modulationsprincip beror på ett i stora terssteg fortgående
utbyte av grundtoner. Första partiet går i E-dur, det andra i
Ass-dur, det tredje i C-dur, varpå åter E-dur. De harmoniska
fundamentförflyttningarna bilda den musikaliska parallellen till den
vision texten vill förmedla av det vandrande israelitiska folket, som
från Egypten kommer tillbaka till sitt land. Det sker under växande
hänryckning, naturen bävar inför Herren, Jakobs gud. Ovan framhölls den kromatiska stegringen i solostämman i denna psalm; den
fortgår över harmonikens upprepade dominant-tonika-rörelse i
olika tonarter: d: V-1, e: V-1, E: I, fiss: V-1, Fiss: I, giss: V-1;
därpå åter E-dur med tillgripande av mollunderdominanten.
Intresse tilldrager sig den klangliga anläggningen även i n:r 48,
»Halleluja». Också här finner man »fundamentförflyttningan> i terser. Stegringen uppåt i en liksom ljusare tonarts-region — C-dur
följer omedelbart på Ass-dur — tolkar den växande jubelkänslan.
Senare vidtar en ganska märklig modulationsföljd mgeno omtydningar från tonika till dominant. Sedan Ass-dur återuppnåtts,
förflyttas harmoni en från denna tonarts dominant till G-dur,
som omtydes till C-durs dominant. En ny modulationskedja med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
