Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Jesu födelse, som tydligen är sin upphovsmans riktiga skötebarn.
Han framhåller, att vad »de vise mäns» trio angår1, så har den
alltid stått som ett frågetecken bland de övriga numren; »jag har
varit rädd för honom, trott att han skulle visa sig outförbar eller
åtminstone suddig i werket, om ej i tanken. Qvintgångarne äro
afsigtliga och böra — så har jag trott — göra effekt, om de framkomma rent; ’kanske något lång’ säger du om’ en; — ja, på papperet,
men i werkligheten ej, då den tages i det rätta tempot. Det fägnar
mig derför mycket, att du ej misströstar om dess både utförbarhet
och välklang. — Quartetten måtte väl vara för lång; jag medger
det. Måhända kan jag med tiden contrahera den.»
Att koralerna erhålla beröm av Josephson, gläder Wennerberg.
»Din fråga, hur jag efter recitatifs slut i d-dur will träffa choralens
början i e-dur kan jag ej besvara, ty jag minns ej ett sådant fall.
Måhända har detta uppkommit derigenom, att jag ohne weiteres i
sista stund transponerat choralen. A propos — den <ler choralen
med cantus firmus för tenorerna 2 bör sjungas så, att dessa redbart
och kraftfullt föredraga sin stämma, och de öfriga låta sina klinga
mezza voce.»
Mot Josephsons anmärkning mot »den något precisa modulationen» i prästkören (n:r 27) från d-moll-g-moll till c-mollf-moll försvarar sig Wennerberg så till vida, som han visserligen
inser »det origtiga deri», men ej numer ser sig kunna vinna något
genom ändring. »Man blir ofta så vand vid ett sämre, att ett bättre
ej tillfredsställer på det erforderliga sättet.»
Manuskripten till Jesu födelse liksom de andra oratorieverken
äro odaterade. Manuskripten till förstnämnda opus utgöras av två
klaversättningar, vilka ägas av resp. Uppsala univ.-bibl. (hdskr. vok.
mus. 130) och friherrinnan Astrid Fleetwood, samt själva partituret i Musikhistoriska museet. 3 S. Taube4 uppger, att instrumenteringen skulle ha utarbetats under de senare åren av Wennerbergs vistelse i Växjö, alltså på 1880-talet. Detta torde emellertid
icke vara riktigt; att döma av vad Wennerberg skriver till J osephson
N:r 25.
2 N:r 9·
I partituret och det tryckta klaverutdraget uteslötos ett par nummer, nämligen terzetten med kör »Si en jungfru» — vilken överfördes till Stabat Mater
(n:r 6) — och duon »Lofsjungom Herrans nåd och magt». (Jfr sid. u2.)
4 a. a. III, sid. 203.
1
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
