Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
av 1890-talet1 nämnes om arbetet på ett större oratorieverk. Med
säkerhet är det då fråga om såväl Jesu dom som Jesu död — dessa
voro då ännu ej definitivt åtskilda. 2 Den 24. maj 1898 skriver den
åldrige komponisten: »Jag instrumenterar, så ofta jag har ledigt,
mitt ’stora’ oratorium, och nu skall jag visa, att jag inte är så oskyldigt enkel i den vägen, som i första oratoriet.» Senare, den 6. juni
s. å., läser man: »Säg honom [Jadassohn]3, att jag skulle gerna vilja
sända honom mitt Orat. Jesu födelse, eller hellre om någon tid
längre fram det jag nu håller på att renskrifva i partitur, ’Jesu död’.
I båda dessa är det protestantiska elementet förherrskande och
min favorit Händel, den store läromästare — den ende jag egentl.
haft — som slagit an på mig, hvadan intresset mest är koncentreradt på breda körer med en viss dramatisk anstrykning.»
Wennerberg var mycket samvetsgrann i fråga om instrumenteringen, och som framgår av följande yttrande i ett brev till
Sara pingstdagen 1899 var han mån om att studera de olika
blåsinstrumenten och att göra retuscheringar och förbättringar:
»Jag går stundom — men sällan — på Operan, men det gäller
då alltid en visit till fagotter, oboer och flöjter. Jag hade ju i det
närmaste instrumenterat hela oratoriet, men när Riksdagen började, fick jag, som vanligt, lägga undan hela musiken. Nu får jag
mig en ledighet ånyo, och den tänker jag använda till att öfverse
och förbättra, hvad jag finner nödigt, främst just träinstrumenteringen. Det skall bli ~itt sommargöra och det roar mig.» Wennerberg ger därefter brorsdottern ett råd, som han själv i sina oratorier alltid tillämpade: »Öfverlasta aldrig orkestern. Det är en
vanlig odygd, som straffar sig sjelf. Man tror sig vinna i kraft och
förlorar i klarhet.» Wennerberg tillägger med tydlig hänsyftning
på den wagnerska konsten: »Våra sista operor, som vi fått höra här,
bevisa detta tydligt nog».
Jesu död var det sista musikaliska verk Wennerberg sysslade
med. Det hann emellertid icke bli fullbordat, innan döden bortryckte den gamle, ännu märkvärdigt vitale och livskraftige ton1
jan.
2
3
I S. Wennerberg-Reuters ägo; delvis pub!. i Svenska Dagbladet den
och citerade i S. TAUBE, a. a. III, 278 ff.
Jfr sid. 80.
Sara Wennerbergs lärare.
1922
22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
