Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Som nyss nämndes, ligga de berättande partierna i händerna
på evangelisten. Anmärkningsvärt är att Wennerberg — i tydlig
anknytning till Mendelssohn — låter evangelistens roll fördelas på
olika röstlägen, i Jesu födelse ömsom sopran och tenor, i Jesu dom
ömsom alt och tenor — ett förfaringssätt, som dock knappast
kan anses konsekvent och som ofta blott motiveras ur önskan att
åstadkomma yttre, klanglig omväxling. Wennerbergs recitativ äro
i allmänhet genomförda med god blick för ordens diktion. I regel
har orkestern blott ackord, vilka överhuvud utmärka sig för rätt
hastiga och täta modulatoriska övergångar på dominanterna,
och över dessa sjunger evangelisten i deklamatoriskt utmejslade
fraser. Studiet av Bachs passioner kommer tydligt i dagen; hur
nära den svenske komponisten i berättare-tekniken anknyter till
den gamle tyske mästaren, framgår redan vid den flyktigaste
blick på de wennerbergska oratorierna. Att Wennerberg för övrigt hyste stor omsorg om just recitativisk gestaltning förstår man av
hans å sid. 202-203 återgivna uttalanden om recitativet i samband
med den italienska sångkulturen. Vi kunna icke här uppehålla oss vid
en mängd detaljer i evangelist-partierna, vilka giva belägg för tonsättarens försök att även i recitativen ernå ett för skildringen träffande och karakteristiskt uttryck. Blott några exempel må anföras.
Man kan iakttaga, hur i Jesu födelse orden »förstfödde son»
i n:r 8 formats till en särskilt expressiv fras med den sista stavelsen infallande uppe på
I n:r 10 i samma oratorium även det ,ett sopranrecitativ — har komponisten med mycket
enkla medel fått fram det eteriska och himmelska i berättelsen
om Herrens ängel, som uppenbarar sig för herdarna. Den första
meningen, som talar om de vaktande herdarna, är harmoniskt
sett en vanlig helkadens i C-dur. Det plötsliga inträdet av Dessdurackordet ansluter sig till berättelsen om själva änglavisionen:
en ljusstråle liksom bryter fram. De sista takterna äro också
fängslande genom sin luftiga och ljusa klangskala; det är annars
icke vanligt att hos Wennerberg finna prov på så känsliga klangschatteringar som här.
Ej sällan händer, att recitativet övergår i arioso, såsom i n:r 4
i Jesu dom. Ett ariost ställe mitt i recitativet illustrerar med de
uppåtledande ackorden och den stegvis stigande melodien textens
»Men på tredje dagen skall han uppstå igen», varvid frasen utmyn-
g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
