Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 35
gång som med denna, från den tyska romantikens utveckling så
avvikande tendens paras inflytande från den italienska vokalstilens
melodiska mjukhet och värme. I vissa moment av sentimental
anstrykning utlöses den romantiska känsla, vilken under Wennerbergs senare skede trängdes åsido av motsatta faktorer. Denna
förstuckna romantik kommer särskilt i dagen i den »lyriska kantaten» Stabat Mater — Wennerberg talar ju i ovan anförda brev
till brorsdottern1 halvt ursäktande om att dess genre egentligen ej är hans — och här är också uppenbart, hur han icke blott
tillgodogör sig den gamla italienska skolans stil utan även just
anknyter till senare tiders italienare; reminiscenser från Astorga
och Pergolesi (Stabat Mater) smälta samman med intryck från
Rossini, Bellini och Verdi. Det italienska bel cantots välljud
återfinnes i trion »Quis est homo» (för sopran, alt och bas; n:r 3),
liksom även i den vackra duetten Eja Mater (alt och bas; n:r 5).
Oavsett den känslosamhet, som går igenom dessa och andra
stycken i Stabat Mater, måste understrykas, att detta verk i
många partier verkligen fängslar genom sin melodiska skönhet,
sitt dunkelfärgade svårmod och en — trots vissa värdsligt klingande ställen, vilka dock förklaras ur verkets speciellt katolska
karaktär 2 — varmt religiös stämning,
Det påpekades, att Wennerberg ibland blir för ensartad, då han
avsiktligt inskränker sitt tematiska material. Det må vara tillräckligt att för belysande därav bland soloensemblerna hänvisa till
solokvartetten »0, huru ljufliga ära på bergen» i Jesu födelse (n:r
15), där den ljuvt förtröstansfulla och milda stämningen uttrycks
i en av mendelssohnsk vekhet präglad melodik. Hela detta stycke
är uppbyggt på en enda melodisk motivgrupp, som exponeras i
början och därpå utnyttjas. Men här åstadkommer bristen på
rikare variation en oförneklig enformighet, så mycket mer som
den harmoniska behandlingen rör sig inom snäva tonala gränser.
Sid. 224.
Lindgren (Ny Illustr. Tidn., årg. 1897, sid. 350) framhåller med rätta beträffande Stabat Mater: »För att icke stöta sig på de stundom något dansande
rytmerna, bör man ställa sig på italienarens ståndpunkt, för hvilken ju själfva
gudstjänsten är en glad sak. De försvaras på samma sätt, som Kretzschmar
försvarar det muntra temat och koloraturen i Astorgas ’Fac me plagis’: ’denna
sällsamma musik — säger han — är uttänkt af ett sinne, hvilket genom utsikten
att få lida med Frälsaren försättes i glad hänryckning’.»
1
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
