Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Langeleiken, en Krands af Digtninger i Dølemaal - I. Tel den venast Gjente i Hallingdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANGELEIKEN,
EN KRANDS AF DIGTNINGER I DØLEMAAL
I.
TEL DEN VENAST GJENTE I HALLINGDAL
(Mel. Markje grønas, Snjogen braane, Fjeill bli bært taa Lauvespræt).
1.
Næbnas ska taa me ho inkji,
Ho, som Prisen bæra skal,
so desfleire vene Augo
glema kan i Hallingdal,
aa desfleire fagre Kjaka
raune kan som Ros i Sol.
Thi der æra mange slike
ifraa Næs aa alt te Goel.
2.
Aa kor finns den vene Gjente,
som trur inkji um se sjøl,
at ho gjævast æ taa alle,
lik’som Gull imyljo Sylv,
hVsom Bjørkji myljo Græna,
at dæ æ umogele
nokan a’en meint kan væra,
nær der talas so taa me?
3.
Ho, e meina, har no Augu
like Markjis Klukku blaa
glemande ti Morgoduggi,
Tænna just som Mjølk aa sjaa,
Smiledækka som dæ Haale
ti eit Rosebla, aa Maal
klingande som nær ein Gullring
ringla ti ein Sylverskaal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
