Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholmsfareren No. 2. 103
Det spændtes ud
indtil som en jublende Svane den foer
til Gud.
Ak, Musen, Stakkels, er ei med
da Livet drog afsted.
Men Maiens Sol
i Smug faaer samme Kapriol.
Da fraaded Kattens Tand;
dens Blik blev Brand,
og Kloens langsad Musen foer
med blodigt Spor.
Da bævede Musen, fortvivlet den var
deran.
Det Kattevenskab ønsked Muus
i Fandens Vold barduus;
ja ønsked sig
paa Taget meget inderlig.
Det tredie Rædselsmjav
da Katten gav.
Et Lynhviins Ve et Torden-Ha
var Mjavet da.
Sig Musen da krymped ; om muligt, den blev
meer flau.
Kattens Klo, saasnart
med Lynets Fart
den i Musen skar
— Musen (ja et Trolddomsslag det var)
blev en Gaupe.
Gaupen (som var Musen før) saasnart
med Lynets Fart
dens Klo i Katten skar
— Katten (ja et Trolddomsslag det var)
blev en Parder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
