- Project Runeberg -  Sagor ock äfventyr upptecknade i Skåne /
64

(1884) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Tack, soni bjuder!» sade mannen, »men det är litet
no-gare med bocken än med mig, för jag beböfver bara säga:
’Skaka dig, min bock!’ så får jag skäpptals med pengar.»

»Ja, är det så fatt», svarade nu käringen ock tittade pä
sned till sin dotter, »så få vi binda bocken vid ugnsbenet nere
vid stugdörren, där står han säkrast.»

Det tykte mannen var bra, ock när han hade bundit sin bock,
så lade han sig helt trygg till att sofva. Men medan han låg
ock snarkade, så huset darrade, bytte käringen ock hännes
dotter bort bocken mot en af sina, som också var kolsvart;
ock om morgonen ledde mannen i god tro bocken hem till sitt.

»Nu skall du se pä roligt!» sade han till sin bustru. »Vi
skola nu bjuda hit min rike bror ock hans hustru, så skall
jag betala dem fläsket, ock det med god ränta.»

Som han sagt, så gjorde de. Gästerna kommo ock stälde
sig omkring den svarte bocken, ock mannen ropade: »Skaka
dig, min bock!» Men hur bocken än skakade sig, ock hvad
där än kom, inte var det pengar. Brodern ock hans käring
blefvo arga ock trodde, att mannen gjorde spektakel af dem,
ock öfveröste honom med ovett. Hans egen hustru sade
ingenting, men glodde illa för sitt rena stugugolfs skull.

Mannen var ändå inte så klok, så att ban begrep, hur
det var, utan han trodde, att vedhuggaren vid Hultamosa,
ni vet, hade narrat honom; för folket där är illa utskriket
ock bar dåligt rykte. Nu viste han inte bättre råd, än att gå
till brodern ock rent af tigga sig ett nytt fläskböste.

Ja, för skams skull fick den rike lof ge honom fläsket;
men han bad honom dra samme väg som sist, ock mannen
gjorde så. Vid porten träffade han en annan vedhuggare, ock
han rådde honom till att för fläsket begära en duk, som
skaffade fram all den mat, en önskade sig, bara en sade: »Duk,
duka upp!» Mannen var fasligt hungrig, ock sä lydde han
rådet, hälst som han hade långt hem ock inte hade lust att gå in
på de många värdshusen, som finnas på vägen till det där
Hultamosa. Han fick duken ock skyndade sig bort ock kom
om kvällen till samma käring, som hade bytt bort bocken.
Han talade nu om för hänne, hur illa ban sist hade blifvit
lurad på fläskhandeln, ock nu ville han se, om det gått bättre
denne gången. Ock så bredde han ut sin duk på käringens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wesagorock/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free