Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V.l
PLÄSKHANDLAREK.
65
bord ock skrek: »Duk, duka upp!» Men då fick han se, att
vedhuggaren inte hade narrat honom ändå, för där kom fram
alt tivad godt mannen kunde önska sig, så han ock de två
kvinnorna åto, så de kunde spricka.
Se, detta var en duk för käringen det, fast hon ju inte
behöfde den, eftersom hon alt hade bocken. Men mer vill
alltid ha mer, ock så bytte hon om natten ut duken mot
eo annan. När nu mannen kom hem, ville han bjada sin bror
ock svägerska till sig på gille. Ock de kommo båda två.
»Duk, duka upp!» ropade han, men där blef inte mer, än där
var på bordet. En kan tänka sig, hur lång han blef i synen.
Brodern ock hans kvinna blefvo rasande, de skälde ut honom
ock gingo därifrån.
För tredje gången gick han ändå till sin rike ock snåle
bror ock bad honom om fläsk. Den rike blef rent ilsken öfver
detta tiggeri, ock den fattige brodern hade aldrig i tiden fått
det tredje fläskböstet, om han inte säkert hade lofvat sin rike
bror god betalning både för detta ock de tvä andra. Men ändå
bad den rike honom dra den gamle vägen. Nå ja, han gick
ock kom dit, kan ni veta, som förut, ock där träffade han en ny
vedhuggare igen, för en kan inte jämt stå ut med att hugga
alt det bränslet, som där brukas. Ock nu fick mannen det rådet,
att han för fläsket skulle begära en klubba, som slog hvem en
ville, bara en ropade: »Slå, min klubba!» ock hon höll inte
upp med sitt arbete, förr än en skrek: »Håll upp, min klubba!»
»Den klubban passar just för mig!» sade mannen ock
gick så in ock sålde fläsket ock fick klubban. Med den
skyndade han sig till käringen, ock hon tog emot honom nog så
sött, i tanke att ban hade något märkvärdigt igen, som hon
kunde stjäla ifrån honom. Men hon fick, kan en tro! »Slå,
min klubba!» ropade mannen. »Slå både käringen ock bännes
tös!» Ock klubban på dem ock bultade dem värre, än en
skomakare bultar sitt sulläder. De skreko ock gapade, men han
lät inte klubban stanna, förr än han hade fått både sin bock ock
sin duk igen; för när duken inte hemma gjorde hvad han
befalde, hade han begripit, hvem som narrat honom. När
han nu fått igen sitt, ropade han: »Håll upp, min klubba!»
ock genast kom hon tillbaka till honom.
8v. landsm. V. /. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
