Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den dumme pojken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glad", sade hon då till sin nabokvinna, ”min pojke hade
mycket i sitt hufvud, det är både visst och sant, men det
mesta var dock löss. — Han kan nog lefva och bli karl, for
nu vet jag att han ej är klokare än andra.”
Nu var han store pojken, och så eu dag befalte modern
honom att köra in till staden och köpa henne en stoppnål,
så hon kunde hålla hans strumpor hela. Han skulle ta ett
lass hö med sig in till staden och sälja, så han kunde la
penningar till stoppnålen. Han körde till staden, sålde höet
och köpte stoppnålar för alla penningarne. Nålarne lade han
i vagnen, band ”lass-meden” öfver dem och körde hem.
”Mor, jag har sålt hölasset och fått en hel handfull
penningar for’etl” sade han, då han kom in i stugan.
”Ja, är det inte som jag alltid sagt, att du är en kvick
pojke!
Hvar har du pengarne?”
”Dem köpte jag stoppnålar för, mor.”
”Åh ja, det var också klokast; pengar gör man bara af
med, men stoppnålarne bli i huset, de äro bra att ha. Hvar
har du dem?”
”Jag lade dem i höstvagnen och band lass-meden öfver
dem, mor.”
”Det var dumt, min pojke; du skulle ha satt dem i din
tröja. Kom det i håg till en annan gång!”
”Ja, mor, det skall jag nog minnas.”
Så gick der en tid och så skulle pojken köra till sta’n
och sälja smör samt köpa en jernstång; de penniugar han
fick öfver skulle han ta med sig hem.
”ilär är jag med jernstången, mor, men jag kan intet
komma in genom dörren med den!” ropade pojken ute på
gården.
”Hvarför det, min pojke?” frågade modern inne i stugan.
”För den sitter på tvärs i min tröja, mor.”
”Nu var du dum, min pojke; jernstången kunde legat i
vagnen eller asat bakefter.”
”Nej, mor, penningarne lade jag i vagnen.”
”Pengar skall du alltid stoppa i din ticka, pojke; kom i
håg det till nästa gång.”
Nästa gång han körde till staden skulle han sälja en
tunna korn; och som modern var rädd, att han skulle
förstöra penningarne, så sade hon till honom, att han skulle
köpa tjärkannan full med tjära, en påse salt, som han kunde
sätta sig på, ett stop sirap och något annat smått, godt
sk-teri för de andra styfrarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
