Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hvita ankan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och då modern tyckte det samma, fick dottern i hast ett såll,
fyldt med svart ull, och begaf sig ned till sjön. När hon så
böjde sig ned, för att skölja ullen, kom handen åter upp ur
vattnet, och sade: ”Drottningens dotter, gif mig något i min
hand, så skall jag gifva dig så god t igen!” — ”Ja, jag skall
ge dig!” ropade hon i vredesmod och tog en hvass törnekvist
och piskade dermed handen blodig. ”Onda kvinna”, sade
rösten ”om du tvättar så ullen natt och dag, skall den blott
bli ännu svartare; vattnet skall rinna ur ditt såll; orenlighet
skall der ligga i dina spår; ormar och ödlor skola med hvarje
ditt ord krypa ur din mun; och när du kammar ditt hår
skall det bli likt en torr törnbuske!” Som rösten sagt, så
skedde det, och hvad drottningens dotter ej varit vedervärdig
förut, så blef hon det långt värre nu. Men de två onda
kvinnornas hat till prinsessan växte med hvarje dag.
Emellertid var konungens son så gammal, att han skulle
resa till ett främmande hof och träda i en mägtigare konungs
tjenst. Som den unge prinsen mycket älskade sin vackra,
goda syster, så lät han måla hennes porträtt, för att hafva
det hos sig i det främmande landet. Hans resa dit gick
lyckosamt och prinsen vann snart stor ynnest hos den unge
konungen. Denna konungens kärlek till främlingen harmade
några onda hofmän och dessa började utspeja prinsens alla
ord och handlingar, för att få någon sak med honom, så att
de kunde anklaga honom. Hur de lyssnade och hur de
spejade, kunde de ej beträda prinsen med ett endaste ondt ord,
eller någon brottslig handling. Men nu var det så, att
prinsen, allt sedan han kommit till det främmande landet,
företagit sig att hvarje dag bedja för sin systers välgång, och
under bönen tog han stundom fram hennes porträtt, för att
kunna se systerns sköna ansigte, då han kunde bedja mycket
innerligare.
Detta upptäckte ändtligen hofmännen, och så gingo de
till konungen och sade, att främlingen var en grof
afguda-dyrkare, ty han tillbad bilden af en mycket vacker kvinna.
Konungen lät kalla prinsen inför sig och förhörde honom om
denna sak. Prinsen förklarade allt, visade bilden och sade,
att det var porträttet af hans enda syster. Då sade den
unge konungen, att var hans syster så skön som bilden, så
ville han hafva henne och ingen annan till sin drottning,
och bad prinsen resa hem och hemta henne.
Prinsen blef mycket glad öfver detta, ty han höll den
unge konungen kär, och han visste hur tunga dagar hans
syster hade hos styfmodorn. Alltså seglade han med ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
