Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonden och studenterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välfågnaden och bad så värden hålla med sig på allt hvad
han sade, och det lofvade denne.
När nu studenterna voro komna och satt sig ned, slog
bonden i bordet med sin hatt, och genast kom der fram öl;
han slog än en gång, och der kom fram vin, och för hvarje
gång sade bonden: ”Min hatt betaler.” Och värden bockade
sig djupt och sade: ”Ja, han betaler.”
Den hatten ville gerna studenterna narra från bonden;
derföre bestodo de också dryckesvaror, så bonden skulle blifva
munter, och sedan bjödo de honom en bra slump pengar för
den gamle hatten. Bonden sträfvade emot, men till sist tog
han pengarne och de fingo hatten, så han gick hem till sitt.
Men nästa gång studenterna kommo till värdshuset och
ville pröfva hattens hemliga magt, hjelpte det ej hur mycket
de slogo i bordet med den, ty de fingo hvarken vått eller
tort utom mot klingande mynt. De förstodo då, att bonden
narrat dem, och då de sedan frågade deras uppassare, hur
det var med kon, fingo de veta, att det var en get. Då
be-slöto de att gå till bonden och antingen få sina penningar
igen eller ock straffa honom. Men bonden kunde nog tänka,
att de skulle komma, och derför hade han funderat ut, hur
han borde ställa sig.
Studenterna trädde in i stugan och började på att hålla
ett lärdt tal, men bonden frågade dem, om de kunde den
konsten, att först skära upp en menniska och sedan väcka
henne upp från de döda. Nej, den konsten hade de ännu
ej lärt, svarade de. ”Men den konsten kan jag”, sade bonden.
Och så tog han en lång knif och gick fram till sin kvinna,
som satt vid spinnrocken, och stack knifven genom hennes
lifstycke, så blodet rann i strömmar utåt golfvet, och kvinnan
föll baklänges på stolen och slöt ögonen. Men det var ej
så farligt, som det såg illa ut, ty mannen hade hängt en
oxblåsa, full med kalfblod, omkring halsen på kvinnan.
”Nu är hon död”, sade bonden, ”men jag skall snart väcka
upp henne igen”, och så tog han sin käpp och gaf henne
några rapp, då hon åter reste sig upp rask och kry, men
hiskligt blodig.
Studenterna glömde sitt tal och förargelsen med hatten
och geten, för sin önskan att få lära sig denna märkliga
konst, som kunde göra dem till berömde män. De hade just
hört, att prinsessan var sjuk, och om hon då bara ville dö,
sedan de lärt uppväckelsekonsten af bonden, så vore deras
lycka gjord. De började derför starkt utfråga honom. ”Lifvet
sitter i käppen”, sade han och stälde sig omedgörlig, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
