Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den var klokare an så. ty i stället för att stiga upp på
hästen, kastade han en grimma på honom, och nu fick grålle
följa mannen hem. Det blef nu annat af, än att gå och göra
skälmstycken, ty mannen spände honom för plogen och för
tunga lass, så hästen fick bruka sina krafter, och aldrig en
minut togs grimman af honom sålänge bonden kom sig ihåg.
Men en dag glömde han hvem dragaren var och tog grimmau
af honom, då for bäckhästen af som en pil och syntes ej mer
i den trakten.
Ibland omskapar han sig till ett annat djur; så hände
det en gång, att en piga kom ner i kostallet och fann der
en nyfödd kalf. Det var i vinterns dag, så att pigan tog
kalfven och bar den in i stugan, der hon lade den under
ugnen. Husbondefolket gladde sig mycket öfver den oväntade
kalfven och sporde pigan om det var en tjur eller kviga.
Hon visste det ej, men då hon skulle se efter, för att lemna
besked derom, sprang kalfven upp och skrattade: ”Hå, hå, hå,
pigan kände mina nossar!” (speuar) Derpå for bäckhästen ut.
Man vet berätta om en Hexa, att hon kunde kärna hela
pund smör i en balja vatteu. När Skärtorsdag nalkades, hade
alla hennes grannar brådt att gömma bakugnsrakan och det
öfriga ugnstyget, något som hvarje ordentlig husmor förr i
ver Iden var mycket noggrannare med än nu för tiden.
Emellertid hände det sig ej bättre för hexan en påsk vecka, än
att hon just då kom att ligga på barnsäng. Hennes man
märkte, att hon blef så orolig ju närmare det led mot
Skärtorsdag och frågade henne efter orsaken. Hon svarade i
början blott, att hon hade ett angeläget göromål, som blef
för-summadt; men då mannen menade tro på, att hon var villig
uträtta hvad det än skulle vara, så tillstod hon för houom
sin ängslan öfver att ej kunna komma till Blåkulla och få
höra hvad der rådslogs om.
Mannen sporde, om ej han kunde fara i hennes ställe.
Jo, det kunde gå an, om han bara i allt följde de
föreskrifter, hon ville gifva honom. Detta lofvade han. Så gaf hon
honom sin skepnad och lemnade honom ett skätteträ, med
hvilket han på lek skulle fåkta mot liexorna, men hvarje
gång han högg till någon af dem, skulle han säga: ”Sårt i
dag, helt i morgon!” Derpå smorde hon ugnsrakan med
troll-salfva och underrättade mannen om, att han kom upp genom
skorstenen om han sade: ”Rätt upp och rätt ut öfver alla
boketoppar!”
Men mannen hade alltid haft ett horn i sidan till hustruns -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
