Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi skildes åt sent och i den gladaste
sinnesstämning, men någon turkisk musik uppfördes icke
på gatorna.
Hemkommen föreföll det mig som hade jag varit
borta ett helt år. De välkända böckerna, knapt en
half dag sedan lemnade, lågo uppslagna pä skrifbor*
det, men sågo grå och dammiga ut, som om de på
länge ej varit rörda, och de tankedigra orden, hvilka
det varit min mångåriga fröjd att söka fatta, stirrade
nu meningslösa upp emot mig. Jag vände mig skyggt
ifrån dem till klaveret, der jag så ofta i stilla
beundran studerat de gamle mästarnes stränga fugor. Der
stod äfven nu en sådan framme på notställaren, men
— hur främmande säg den ej ut! Noterna liknade
knotor i skramlande benrangel, hvilka uttänjda eller
hopkrupna i onaturliga ställningar mekaniskt rörde
och annat är sedan fans i Upsala ett gladt studentförbund, som
nämnde sig Juvenaler. Man träffade bland dem de bästa bäde
hufvuden och hjertan. Steg du någon ruskig höstafton in i denna
trefliga krets, kunde du vara säker 0111 bäde andelig och lekamlig
föda. Der rådde ett sprittande, ogenerad t ungdornslif, du fann
der glada ansigten, muntra upptåg, sceniska föreställningar, musik,
säng, poesi och till räga pä allt fulla glas, 0111 icke fulla kassor.
— Gå in till Åkerstens! Det inre rummet är fullt af Juvenaler,
glada gossar. Kring det långa bordet sitta studenterna i
skjort-ärmarne; man generar sig icke för skänkmamsellen“ o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
