Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först till slut, då all förställning är aflagd, låter
jägaren förstå rätta skälet till brådskan. Merendels är
det dock "hanegället", som kommer den frestade till
hjelp. Så säges i den nyss nämnda visan om Elf
vafärd:
"Had* icke lyckan varit migh så godh
Att hanen slagit uth sine vingar,
Så hade jagh soffvit i berget den natt
Allt hos dhe elffveqvinnor".
Sid. 73. Som en orm hon rann,
Som en rök hon svann.
“Rann" och "rök" är såväl folkvisornas som
sägnernas stående ord vid beskrifningame på trollens
plötsliga försvinnande. "Rinna“ begagnas dervid ofta
alldeles fristående, såsom: "elfvan rann".
Sid. 73. Flämtande famnar jag ihålig stam.
Se ofvan, sid. 206.
Sid. 77. Strömkarlen.
Om det samband och den skilnad, som råda
mellan Necken och Strömkarlen är ofvan något sagdt.
Att de ännu gängse sägnerna om båda erhållit en
starkare inverkan af kristna föreställningar, än de
flesta andra traditionerna om de underbara
natur-andarne, är påtagligt, om ock deras namn fortfarande
någon gång sammanblandas med desses. Någon ny
Wennerbtrg, Skrifter. III.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
