Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sten låter hes och att hennes klädsel är slarfvig.
Man inser lätt nog, hvilken qvinnotyp hon sålunda
föreställer; och sägnerna gifva vid handen, att hon
ofta genom sina lockelser lyckats draga till sig
föremålen för sina frestelser, äfven sedan det blifvit
dem klart, hvem hon är. — Afzelius säger: “Har en
kristen man på vänligare sätt mottagit skogsfruns
besök på sin mossbädd eller vid stockelden om natten,
skall deraf blifvit en ondskefull afföda“ (Sagohäfder
III. 156) och Cavallius, som har detsamma att
omnämna, tillägger: “och det heter alltid om skytten,
att han förr eller senare ledsnat vid hennes kärlek“
(Yärend och Yirdarne I. 280.)
Sid. 70. En aftonklocka o. s. v.
Nämnandet af Jesu namn, korstecknet, klock:
ringning och hanegället äro de talismaner, som i
sagorna säkrast och oftast förmå skydda mot de onda
makternas öfvervälde. Här hjelpes jägaren i rätta
stunden af böneklockans ljud, som äro olidliga för
Skogsråt och som göra det omöjligt för henne att
fortsätta sina förföriska konster. Hon tycker så som
Jätten i Himmelsberget:
“Jag gitter icke höra
Pinglomas olåt“ ...
ehuru hon ej så ärligt som han säger ut det, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
