Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säges, att "gastar äro långa till växten och
grå-klädda, som låta höra sig, sedan solen har gått ned.
Vallpigorna höra dem ofta i skogen, men få ej tala
om det förr än solen gått upp, annars blifva de
gast-kramade". (De gamle Göternas spöken,
trolldomar och vidskepelser.)
Sid. 96. Håll upp en stund!
Spelmannen kan ej längre styra den trolske
stråken, hvilken rör sig såsom egde han lif i sig och rycker
med sig spelmannen mot hans vilja, men med en till
vanvett stegrad tjusning. "Sådana spelmän", säger
Afzelius, "bedraga ofta folket med tillgjordt raseri,
då de med krampryckningar kasta sig på golfvet och
spela förtvifladt, till dess fradga kommer ur munnen;
då skyndar någon med en knif och afskär alla
strän-garne på fiolen. Detta tros vara det enda sätt, hvarpå
mannen kan räddas från döden. Den polska han lärt
af Neck eller Strömkarl, må han aldrig sedan spela,
emedan, om han en gång begynner henne, kan han
icke sluta på annat sätt, än här nämndt är“.
(Sago-häfder II. 160.)
Sid. 92. Men hjelper ej Han, så hjelpe mig
Hin!
Allmogen anser sådane spelmän, som hafva lärt
af Necken eller Strömkarlen, såsom förtappade, enär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
