Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i rör och under träd och blefvo elfvor och vättar,
andra i husen och blefvo tomtar eller tomtgubbar".
(Värend och Virdarne I. 244.) Denna sägen
förekommer ungefär likadan i Skotland och Irland.
Sid. 121. — — ned i jordens innandöme.
Hedendomen i Norden förestälde sig helvetet
iskallt; kristendomen tänker sig det, med stöd af
bibeln, glödhett. Att det är beläget i jordens midt
synes folktron vara benägen antaga.
Sid. 122. — — de verka der
I dystert dunkel såsom onda makter.
Desse, Satan närmst stående, öfverenglar, hafva
icke i sägnerna blifvit personifierade, utan omtalas
just såsom “onda makter" eller dämoniska
naturkrafter, genom hvilka menniskorna, föremålen för
deras hat, emedan de äro Guds skyddslingar,
hemsökas af jordbäfningar, öfversvämningar, hunger, pest
o. d.
Sid. 126. Hvad var det?
Elfvan har hört Herrans röst, som kallar henne,
och känner igen den från den sälla tid, då hon lefde
i Hans närhet. Hon dör, d. v. s. hon är ej längre
elfva, en fallen, men den lekamliga döden icke
underkastad engel, utan är i ett ögonblick vorden
menniska, friad från den dom Gud fällt öfver hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
