Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forne likar och delaktig i den, som gäller för
hennes nye.
Sid* 138. Dimman, som ...
Hafsfrun nalkas alltid i en dimma, som på
af-stånd synes ovanligt tät och hvit, men småningom
förtunnas och försvinner, så att hon sjelf kan
framträda i ohöljd glans. Öfver vissa "spökvatten", säger
Afzelius, stiger vid solvärmen upp “en tjock, snöhvit
dimma, som liknar än hamnen af menniska, än den
af djur och, allt som hon drifves af vinden, förändrar
skepnader och gång". (Sagohäfder II. 157.)
Sid. 134. Hafsfrun.
"Hafsfrun", säges det i inledningen till folkvisan
af samma namn, "likasom Skogsfrun, synes i
folkmyterna symbolisera den råa sinligheten: att förföra
till medlidande och älskog visa de sig såsom unga,
sköna jungfrur, af nattkölden skälfvande och frusna,
vid jägarnes eller fiskarnes upptända eldar".
(Svenska folkvisor IV. 148.) De gamla sagorna och
visorna nämna mångenstädes Hafsfrun, men nästan
aldrig Skogsfrun under detta namn. Det är derföre
endast med ledning af och under jemförelse mellan
de ännu gängse sägnerna om båda, som man kan
våga försöket af en bestämdt olika skildring af hvar
och en utaf dem. Jag har dervid visserligen funnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
