Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt nödrop till Herren Krist, såsom Skogsråt vid
ljudet af böneklockan. Hon är en djupare frestarinna,
som vill hafva fram förtviflan om Guds hjelp hos
den, som svurit att höra blott henne till. Hon kallar
honom derför ej blott en “dåre, som beder", utan
säger honom också det hemska skälet dertill: “till
himlens ljusa salar trår ej ditt sinrt". Emellertid
åstadkommer blotta nämnandet af den Heliges namn
en plötslig skräck hos henne och en öfvergående
hamnskiftning, ty det måste det enligt sägnerna.
Sid 148. . Oj hvad är jag?
Jemför vågornas klagosång! I sig är hon, liksom
de, "väsenlöst intet".
Sid. 158. Se våra barn!
Då en kristen man lyckats få en huldra till
maka, beskrifves deras sammanlefnad såsom
synnerligen lycklig och deras barn såsom ovanligt vackra
och friska. Det säges om ett sådant äktenskap i en
gammal berättelse att "de trifdes båda väl
tillsamman" och om deras barn "att aldrig lekte skönare
barn på gårcl".
Sid. 164. Ur luften trenne svanar
Med snabba vingars dån
Slå ned på gula sanden...
Om “det flygande elffolket", som synes alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
