Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lockar till sig riddare, och hon ar alltså der en helt
annan Hafsfru an den, som lefver i sägnerna och
här är föremål för runan. Den beskrifning som
gif-vits på henne i Värend och Yirdarne I. 245
stämmer icke med andra, dem jag i Yestergötland hört
och hvilka jag funnit mer fördelaktiga för den här
gjorda framställningen.
Sid. 135. Ingen på jorden skäll varda din like.
Hafsfrun sparar icke på löften om gods, ära och
sällhet. I omqvädet till Hertig Magnus och
Hafs-trollet säger hon:
“Ack, hör I unga Magnus,
Jag bjuder eder ganska gåfvor,
Viljen I mig ega“.
och först och sist erbjuder hon sig sjelf, såsom i
omqvädet till Hertig Magnus och Hafsfrun:
“Hertig Magnus, hertig Magnus, trolofven I mig!
Jag beder Eder ännu så gema“.
Sid. 141. Då gå vi ned i den skuggiga dal,
I hvars skimrande sal...
Hafsfrun “bor på hafsbottnen, der hon eger stora,
’ granna salar, den ena präktigare än den andra“.
(Värend och Yirdarne I. 245.)
Sid. 144. ... Hjelp, o herre Krist!
Hafsfrun låter, icke bortskrämma sig af ett yt-
Wennerberg, Skrifter. III.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
