Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det förra synes enligast med sagorna, emedan jordiska
män tagit sådana elfjungfrur till hustrur".
(Sago-häfder II. 151.) Beskrifningen vidkommer väl
egentligen de flygande elfvorna, men dessa stå så nära
huldrorna, att den egentliga skilnad jag af sägner
kunnat märka dem emellan är, att de goda elfvorna
alltid äro späda, barnsliga varelser, huldrorna
der-emot fullvuxna, herrliga qvinnor. Kroppslig fägring
ingår såsom en gifven egenskap såväl hos dessa, som
hafsfrun och skogsråt, men är dock hos alla ganska
olika. Hos huldran är den en full och strålande
åter-glans af själens skönhet.
Sid. 172. O,.nu...
Nu mins jag —
När huldran miste sin svanehamn, miste hon
ock minnet af sitt förflutna lif. När riddaren tog
henne upp i sin famn, började ett nytt och med det
hennes menskliga minne.
Sid. 180. Hon rycker till sig slöjan...
I den ofvan nämnda berättelsen om huldran,
som blef maka till jägaren, säges det till slut: "en
torsdagsafton, sedan de två makarne gått till sängs,
omtalade jägaren, hur han fått henne ... och på
hennes begäran framtog han det hvita linnet han allt
hittils gömt. Men knappast hade hon fått det i sin
hand, så blef hon förvandlad till svan och försvann
som en blixt genom det öppet stående fönstret".
(Sagohäfder II. 153.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
