Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under dessa år hade John, som lefde där ute i
den stora världen, för henne och Arvid blifvit
en symbol af friheten, hans namn var lösen för
alla de världsförbättrande idéer, af hvilka båda
besjälades.
»Du kan aldrig tro, John,» afbröt Marta
tystnaden, »huru glad moster blef, när du skref
om att komma hem och söka den lediga tjänsten
som järnvägsingeniör, hon blef visst några år
yngre på den dagen.»
»Föräldrarna blifva gamla, det har kanske
också något inverkat på mitt beslut att komma
hem.» Johns ansikte återfick det egendomligt
veka uttryck, som alltid hade något
omotstånd-ligt tilldragande för Marta. »Jag tror pappa
åldrats mest. Jag menar icke det att hans hår
blifvit grått, hans ansikte ser ju i alla fall ännu
helt ungdomligt ut, men att tänka sig att han,
som förut var en frihetens man, nu blifvit en
auktoritetens, det är det som är svårt.
Aftonsällskapet på Societetshuset, tyckes blifvit hans
auktoritet; tankar och spörsmål, som fordom
kunde sätta honom i eld och låga, afifärdar han
nu med en matt kvickhet eller någon liten
ordlek, som upprepas dag för dag. Pappa har för
mig stått som idealet af en själfständig intelligent
man, jag tyckte alltid att han var något så helt
annat, än de flesta andra här. Och sedan hans
makalösa, bitande kvickhet, hvilken han just
använde i kamp mot all auktoritet. Huru
outtröttlig var han inte i sina angrepp på censuren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
