Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tiden han skref i tidningarna, och huru
skickligt förstod han icke att kringgå dess
påbud, så att människorna i alla fall alltid läste
mellan raderna, just det han ville säga.
Stackars pappa, nu har han suttit här och blifvit
klämd och hoptryckt af de små förhållandena.
Det är med honom som med mycket annat här
hemma, det var icke sådant det nu är, jag
mindes det.» I Johns ton låg den bitterhet, hvilken
en hvar erfar när han ser sina ungdomsideal
blekna. »Dessutom är det nästan omöjligt för
mig att försona mig med Arvids olycka,» tilläde
han häftigt.
»Arvid bär den så bra.» Orden kotnmo litet
tafatt fram, men Marta kände ett lifligt begär att
trösta, att skyla öfver lifvets bitterhet, just nu,
emedan hon själf dag för dag allt starkare kände,
hvilken mäktig, full lycka det kunde bjuda.
»Arvid har alltid varit en modig natur,»
svarade John, »mycket modigare än jag; jag
har en förskräckelse för allt lidande, både att
själf uthärda det, och att se andra lida. Jag
blir feg, feg så att jag kanske vore i stånd att
begå en låghet för att köpa mig fri. Arvid är
en ovanlig människa,» tilläde John beundrande,
»han har äfven en högst ovanlig intelligens.
Men här hemma blir han en drömmare, som så
många andra. Han borde komma ut, se lifvet,
där det har stora förhållanden att bjuda, kanske
kunde han då bli ett banbrytande
nationalekonomiskt geni, men nu —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
